Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda morgonhimlen. I hans ögon lyste den
rättmätiga harmens och det förtviflade modets eld.
Det ligger någonting i det äkta, ädla
mannamodet, som inverkar äfven på de råaste sinnen.
Det blef tyst några ögonblick därnere.
Marks var den ende, som icke kände något
stygn i sitt samvete. Han smög sig bakom ett
klippstycke, spände hanen på sin revolver, tog sikte
på den unge mannen och sköt.
Georg sprang baklänges några steg, Elisa
utstötte ett skri, men kulan hade icke träffat.
Det är bäst, du håller dig en smula i
skymundan, vän Georg, när du vill hålla tal häruppe,
sade Pinehas.
Georg var ursinnig.
— Kom hit, Jim! ropade han. Den förste, som
visar sig i passet, skjuter jag, den näsla tager du,
och på det sättet tura vi om. Vi ha inte råd att
skjuta två gånger på en, förstår du.
— Jag förstår — men om du inte träffar?
— Jag skall nog träffa, sade Georg lugnt.
— En duktig pojke, sade Pinehas för sig själf.
Där nere började man nu rådslå.
—• Jag tror, du brände en däruppe. Jag hörde
ett skrik, sade den ene polisbetjänten.
— För min del går jag nu raka vägen till dem,
sade Tom. Jag har aldrig varit rädd för niggrer
och tänker inte bli det heller. Hvem vill komina med?
Och utan att vänta på svar började Loker
klättra uppför klippan.
Georg hade hört, hvad han sagt. Han drog
upp sin pistol, undersökte den noga och riktade
den mot den punkt af passet, där den förste af
fienderna måste visa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
