Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela skaran stormade efter Tom, och det dröjde
icke länge, innan dennes väldiga gestalt fyllde det
smala passet. Han hade nästan hunnit till randen
af klyftan, då Georgs skott smällde. Kulan träffade
honom i sidan, så att han gaf till ett stönande, men
han ville icke gifva tappt; han hoppade öfver
klyftan som en ilsken tjur.
— Vän, sade Pinehas, som nu plötsligt steg
fram och gaf slafjägaren en kraftig box för
bröstet med sina långa armar, här finns inte plats för
dig. Vi bo något trångt häruppe. Var så god och
vänd om!
Slafjägaren störtade ned mellan träd och buskar,
så att småstenarna rasslade efter honom som ett
smattrande regn, till dess han slutligen försvann i
det mörka djupet.
— De slåss som riktiga vilddjur, sade Marks,
alldeles likblek af rädsla, i det han gaf sig utför
branten, så fort den oländiga vägen tillät.
De öfriga följde honom huller om buller.
— Hör på, gossar, sade Marks, så snart han
hunnit ned, laga nu, att ni få reda på Loker,
medan jag rider bort för att hämta hjälp.
Han kastade sig upp på hästen och gaf sig af
utan att akta på kamraternas glåpord.
— Jo, den var modig! sade en af dessa. Nå,
för min del frågar jag då inte heller efter, om
Loker är lefvande eller död.
Emellertid funno de snart den förlorade, hvars
högljudda jämmer vägledde dem. Trädgrenarna och
buskarna hade hejdat farten och räddat hans lif.
— Det var ett förfärligt väsen du håller, Tom!
sade en. Är du svårt sårad?
— Jag vet inte. Det var den där ohängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
