Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ske Guds vilja! sade han sakta.
Han hade så länge gått och invaggat sig i de
ljusaste förhoppningar; han hade sett för sig
tornspetsen på hemmets gamla kyrka, taken på de
välkända husen och slutligen återseendets ögonblick,
då han skulle sluta hustru och barn i sina armar.
Allt detta drog nu bort från hans inre syn,
försvann som i en dimma. Ju oftare han sade:
»Ske Guds vilja!» ju mer började han förstå, att
denna vilja gick i motsatt riktning mot hans egen.
Han vred sina händer och brast i gråt.
Men ett försök ville han dock göra, det var
ju hans rättighet. Han gick till miss Ofelia och
berättade henne, att St. Clare lofvat honom friheten.
— Fäll ett godt ord för mig hos missis! bad
han. Jag vet, att det var masters tanke, han
talade om det, dagen innan han dog.
Ofelia kunde icke gifva honom något hopp,
men hon lofvade, att hon skulle försöka. Hon
tog sin stickning i handen och gick in till Marie.
Innan hon gick in, föresatte hon sig att vara lugn
och visa sig vänlig och hjärtlig, så mycket hon
kunde, på det att det icke skulle gå lika illa nu,
som då hon lade sig ut för Rosa.
Marie låg på en soffa och var som vanligt
sysselsatt med att välja mellan olika tyger, som
Jane höll upp framför henne.
— Jag tror, jag tar det där, sade hon och
pekade på ett af profven.
— Ja, det borde missis verkligen ta, instämde
Jane. Just den sorten hade generalskan Derby i
somras. Det såg vådligt stiligt ut.
Derby; uttal: Darbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
