Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ska kalla hit Emmelina, sade Legree,
jag står inte ut med att sitta här ensam.
Han gick ut i stora förstugan, från hvilken
en vindeltrappa ledde upp till öfre våningen. Han
stannade på nedre trappsteget och stirrade upp i
det ogenomträngliga mörkret. Ty han hörde
någonting. Det var toner, klagande, kvalfulla, på en
dyster melodi. Det lät hemskt och spöklikt midt
i natten i detta gamla ruckliga och förfallna hus
med dess många skrymslen. Legree lyssnade med
spända nerver.
O, det skall bli sorg, sorg, sorg,
sorg och tandagnisslan,
på den stora domens dag.
— Det är Emmelina, den slynan; jag ska
stoppa igen munnen på henne, jag. Emmy!
ropade han.
Men endast ett svagt eko svarade honom,
medan rösten fortfor att sjunga:
Föräldrar och barn skiljas där!
Mor och son skiljas där!
Far och dotter skiljas där!
Och aldrig de mera få mötas.
Och därpå ljöd omkvädet igen doft ned i den
ödsliga förstugan:
O, det skall bli sorg, sorg, sorg,
sorg och tandagnisslan
på den stora domens dag.
Simons hjärta dunkade i honom, ty midt i det
djupa mörkret såg han åter sin döda moders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
