Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bleka ansikte. Han trefvade sig tillbaka till salen
och satte sig framför den nästan förkolnade elden.
— Är jag förhäxad, sade han, eller hur står
det till med mig? Är det döden, som klappar på?
Och i ångesten lofvade han sig själf, att Tom
skulle få vara i fred för honom; man kunde ju
icke veta, om han hade trolldoms-makter till sin
hjälp.
Simon frös och svettades på samma gång, och
tänderna skallrade i munnen på honom.
Ensamheten föreföll honom förfärande. Han hvisslade
åt hundarna.
— Upp och håll mig sällskap! ropade han.
Men hundarna voro sömniga och hade ingen
lust för sällskapslif.
— Jag ska kalla hit Sambo och Kvimbo och
låta dem dansa och sjunga för mig, så måtte det
väl en gång bli slut på den här natten, sade han,
i det han tog ett horn från väggen, gick ut i
förstugan och tutade ett par gånger efter dem. Det
var hans vanliga sätt att kalla på dem.
Och då Kassy mellan ett och tu på natten
återvände från Tom, hörde hon på långt håll det
vildaste larm från salen, tjut, skratt och skrän,
blandadt med hundarnas skall. Hon gick upp på
verandan och såg in genom fönstret. Där sutto
de tre berusade männen och skrålade, fäktade med
armarna och förvredo sina ansikten som galningar.
Hur bitter hon kände sig till mods!
— Vore det väl någon synd att befria världen
från sådana odjur? mumlade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
