Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
— Jag vet inte riktigt om det går an, sade miss
Harriet i en något tvekande ton. Men hon satte sig likväl
åter.
— Går an! utropade Shelley med hetta. Han blev
alltid utom sig, så snart det var tal om något slags
konventionella hänsyn. Ar ni en slav av fördomar? Är
ni inte en fri människa?
Och med en ström av vältalighet bevisade han för den
unga flickan, att det var en plikt för varje tänkande
människa att kämpa emot alla fördomar, av vad sort de vara
månde.
Flickan satt tyst och åhörde hans vältalighet. Men hon
lyssnade inte egentligen till hans ord, hon satt och tänkte
på att mr Shelley såg verkligen riktigt fin och bra ut.
Och tänk, att han var sonson till en baronet och en gång
själv skulle komma att betitlas sir Bysshe! Och så skulle
han bli herre till ett stort, präktigt gammalt herresäte —
ett sådant där ståtligt gammalt ställe, som hon väl aldrig i sitt
liv skulle komma att ens få se, eftersom hon bara var
dotter till en f. d. värdshusvärd.
Med ens sprang hon upp.
— Nej, nu måste jag gå. .. Det börjar redan skymma.
Och min syster tycker så illa om, ifall jag är för sent
ute på kvällen!
— Tillåter ni att jag följer er hem? frågade Shelley
ridderligt.
Miss Harriet hade alls ingenting emot den saken.
Och då en stund senare de båda unga, pratande och
skrattande, gingo i kvällsskymningen genom de smala
gatorna, där butikägarna just höllo på att bomma för sina
luckor, skulle ingen kunnat se på ynglingen, som gick
där vid den unga flickans sida, att han för blott en knapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
