Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ansikte. Ocli hennes svarta ögon riktades forskande och
granskande mot de båda unga.
Shelley reste sig hastigt och tog farväl med några
brådskande ord om att han hoppades miss Harriet snart skulle
bli bättre. Han sprang utför trappan, men kom i första
våningen rakt emot en äldre svartmuskig herre med tydlig
familjelikhet med miss Westbrook.
— Mr Shelley, kan jag tror Vän till mina döttrar, he he.
Vill ni inte komma in och ta er ett glas? Och få er lite
mat? Jag liar just några vänner hos mig — trevliga
karlar — he he...
Shelley avböjde med några frammumlade ord
inbjudningen och skyndade bort.
Men hans kinder blossade, hans blod sjöd. medan han.
kämpande mot vårblåsten, ilade fram genom mörka gator.
Under tiden förhördes Harriet av sin äldre syster.
— Nå, har han friat?
— Nej, sade Harriet buttert.
— Men vad sa’ han dä? Vad pratade ni om?
— A, om upplysning och sån’t där, svarade Harriet
vresigt. Sån’t, du vet, som han brukar tala om.
— En sådan dummerjöns! skrek miss Westbrook med
en plötslig ilska, som skulle högeligen ha överraskat var
och en som endast sett henne från den majestätiska sidan.
Shelley hade beslutat tillbringa en del av sommaren
hos sin kusin Tom Grove, som hade en egendom i Wales,
och knappt hade familjen Westbrook erfarit detta, förrän
den fick klart för sig, att det för mr Westbrooks hälsa
var absolut nödvändigt att resa till baden i Aberystwith.
Och några dagar efter det Shelley anlänt till Cwm Elan,
hade han ett brev från Harriet, som frågade, om han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
