Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Shelley tog fram en sovereign, som mottogs med ett
förnöjt grin, varpå Paddy hastigt försvann.
I nästa ögonblick knackade det åter. En ny Paddy.
— Jo, sir, det var väldigt bra det ni sa — Och det
är vådligt hyggligt av er att vilja komma och hjälpa
oss. För nog har vi det uselt, det kan ni slå er i
backen på.
Han fick fem shilling och avlägsnade sig lika skinande
som den andre.
— Jag tror vi går ut och går ett slag, sade Shelley
litet nervöst.
Den gången rönte han en snabb förståelse av sin unga
hustru. Hon visste också att reskassan var klen.
Hon reste sig hastigt och satte på sig hatten.
— Ja, kom, så går vi!
— Vad är det där för något?
Den gamle mannen lyfte sitt huvud och såg på den
spörjande främlingen.
— Det är den dammen som de började bygga en gång.
Fast de hade inte pengar till att bygga den färdig,
förstås.
— Det var väl skada det?
— Ja. lita på det. Hela Tremadoc skulle vara något
annat, ifall den dammen blivit färdig. Hela den här
havsviken skulle ju bli åkerjord — fet präktig jord.
•—• Kan då ingen skaffa er pengar till att bygga den
färdig?
— Vem skulle skaffa oss pengar? När inte mr Madocks
hade råd till det, så . . . Nej, vi är mest bara fattigt folk
har. Nog för att vi skulle kunna komma till välstånd, lite
var, om den där dammen bleve byggd, men det är ingen
som vill hjälpa oss. Nää dä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
