- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
57

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

tur. Jag skali visst inte bes\ära dig med mitt sällskap,
då du inte tycks önska det.

Påföljande dag avreste fru Harriet med syster och barn
och sköterska. Då larmet och springet med packning
och avfärd var över, då den stora resvagnen försvunnit
bortom hörnet, drog Shelley en djup lättnadens suck.

Hela dagen gick han sedan omkring i en känsla av
stilla lycksalighet. Han hade ju nästan hunnit glömma,
hur härligt det kändes att vara ensam. Helt ensam! Ingen
som kunde komma in och störa honom just som han var
fördjupad i en bok, ingen som gav honom pikar, ingen
som, när han gick ut, med en litet hånfull min frågade
honom vart han tänkte gå, eller, när han kom hem, yttrade
en älskvärd förmodan, att han väl åter varit hos sina
vänner Boinvilles.

Han brydde sig inte om att gå till dessa sina vänner
i dag. Denna dag ville han helt njuta av ensamhetens
härliga, lugnande bad. Han gick ut en stund — mest för
att få det utsökta nöjet att komma tillbaka till ett hem
som var tyst och stilla. Med detta nöje i perspektiv blev
allt vad han såg liksom nytt: med nyväckta sinnen såg
han på gatulivet, lade märke till färger och linjer och till
tusen små roande detaljer, som i går skulle ha gått
honom förbi. Och han kom hem med själen fylld av säng
och av planer på nya arbeten.

Han var ju en smula skamsen över denna lyckokänsla.
Sökte intala sig att det var endast av den hjärtligt
avskydda svägerskans frånvaro han njöt. Men i grunden visste
han ju, att det för honom kändes som en befrielse även
att hustrun var borta. Stackars Harriet — tänk om hon
vetat det!

I ett anfall av skuldkänsla över sin egen belåtenhet
skrev han tili henne ett vänligt brev, i vilket han förklä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free