Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Eliza hade inte alldeles misstagit sig i sina
beräkningar: Shelleys känslor flammade till en viss grad upp igen.
Hans hustru hade nu varit så pass länge borta, att han
börjat glömma hennes fel — han kom åter ihåg henne
sådan hon under den första tiden av deras äktenskap kunnat
vara: leende, glad, ivrig att behaga honom. Och
ensamhetens tjusning hade redan svunnit. Svårmodet hade
smugit sig över honom — det svårmod som aldrig var långt
borta. Han började halvt att längta efter sin hustru —
skrev och bad henne komma hem. Då han ej fick något
svar, upprepade han efter ett par dagar i bevekande
ordalag sin bön. Med sin outrotliga optimism hoppades han
ännu på att allt åter skulle bliva gott emellan dem.
— Snart är han mogen, sade Eliza. Men det är
klokast att ännu dröja några dar. Se’n är han så mjuk som
smör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
