- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
61

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

åter i skrivbordslådan och fick tag i ett silvermynt till,
varpå hans fetlagda äkta hälft avlägsnade sig, dock cj
utan att med ett mumlande ha antytt att det i alla fall var
alldeles för litet.

Med en känsla av pinsam förlägenhet hade Shelley
varit vittne till denna lilla scen. Han visste ju väl, att den
store författaren led av trassliga affärer; han hade för
övrigt redan en gång med stor ödmjukhet anhållit att få
bistå med ett litet lån och hade fått denna anhållan nådigt
beviljad. Nu tog han mod till sig och framställde ett
förslag, som sedan någon tid legat honom på hjärtat. Om
mr Godwin tilläte det, ville han, den tacksamme lärjungen,
söka anskaffa ett större lån, till klarerande av den vördade
mästarens affärer; detta lån skulle möjligen, hade han
tänkt, erhållas därigenom att han — i likhet med mången
annan ung engelsman, vilken hade ett större arv att vänta
-— till den eventuelle långivaren lämnade en förbindelse
att, så snart han tillträdde sitt arv, återbetala lånet jämte
den dryga ränta som vid dylika transaktioner plägade
stipuleras. Medan Shelley talade härom, dök det plötsligt
upp inom honom ett barndomsminne: de uppretade ord
hans far en gång yttrat om att det vore opassande och
hjärtlöst att tala om vad han skulle göra sedan hans far
och farfar dött. Det var i själva verket inte riktigt
tilltalande — medgav Shelley inom sig — att göra upp affärer
av detta slag. Men när det gällde något så viktigt som
att rädda ur förnedrande penningbekymmer en stor man,
till vilken mänskligheten stod i tacksamhetsskuld —, då
fick man sannerligen inte låta avhålla sig av sådana
betänkligheter.

Shelley hade befarat, att filosofen med sina upphöjda
tänkesätt skulle till följd av det slags skrupler, som
besvärade honom själv, avböja hans forslag. Men mr God-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free