- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
73

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

Men nu — knappt fjorton dagar efter det han
bönfallit henne om att komma hem — förklarade han helt
lugnt, att de tydligen begått ett misstag genom att gifta
sig med varandra! Hon fylldes av en obeskrivlig vrede,
ehuru hennes stolthet avhöll henne från varje slags protest.
Hon teg och lät honom fortsätta.

— Du har ju under de sista månaderna, fortfor Shelley,
tydligt visat, att du kallnat gentemot mig. Det har gjort
mig ont, det har du nog märkt. Men — hjärtats känslor
låta sig ju icke befallas. Och jag klandrar dig ej. Nu har
jag av dina brev förstått, att det som helt öppnat dina
ögon för ohållbarheten av vår förening, det är de nya
känslor som väckts hos dig genom en man som ägnat dig
sin hyllning —

Han teg ett par ögonblick, avvaktande ett svar. Men
intet svar kom. Harriet hade åter börjat gripas av en
häftig ångest. Var det verkligen möjligt, att hon skulle
mista honom? Hon kände plötsligt, att hon i själva
verket tyckte mer om Bysshe än om mr Ryan.

Vad han ser fin ut, tänkte hon inom sig — alldeles
som hon tänkt den första gången hon varit uppe hos
honom. Och åter imponerade det på henne, detta drag av
inre och yttre förfining, som likväl andra gånger av något
oförklarligt skäl retade henne.

Skulle hon mista honom? Det tycktes hennes omöjligt.
Men i alla händelser — hon kunde icke förmå sig att
yttra något för att kvarhålla honom.

Efter att förgäves ha väntat på ett instämmande i sitt
senaste yttrande, återtog Shelley — tolkande hennes
tystnad som samtycke —: Du vet att vi ofta talat om huru
det är ovärdigt tänkande och upplysta människor att stanna
kvar i ett förhållande som för båda parter kännes som en
börda. Och jag är därför viss om att du är enig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free