Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
in i hans ögon, som om hon i sin tur velat pejla djupen
av hans själ.
Musiken hade tystnat.
Hon reste sig upp. Hennes gestalt var liten och späd,
liksom hennes ansikte hade en barnslig rundning, men
hennes hållning var stolt.
En tjänare kom framskyndande från någon vrå och tog
upp den dyna, å vilken hon knäfallit. Med behagfullt
glidande steg gick hon mot utgången. Där utanför väntade
ett ekipage. Hon steg upp däri och var försvunnen.–-
Äter strövade han fram på slingrande gator, där rosor
hängde över gråa murar, där fackelhållarna av järn ännu
sutto vid de åldriga palatsens portar. Men nu såg han ej
längre det han såg... Ty alltjämt stodo de för hans inre
syn, dessa underfulla ögon — så outgrundliga som den
natthimmel vilken plötsligt skymtar fram, när skyarna rivas
i sär av stormen.
Vad skulle han ej velat ge för att kunna blicka in i
denna själ! En själ som helt visst mer intensivt än andra
kände vad det var att älska, vad det var att tänka, vad
det var att lida. En själ som blickat djupt in i tillvarons
sorg — men också skådat hän i fjärran rymder av
klarhet och ro.
— Är baby bättre i dag?
— Nej, det är hon inte. Hon måste ligga. Ja, gå du!
Du längtar efter att komma ut, förstås.
Han kom till Lung’Arno och stannade vid brohuvudet
till Ponte Vecchio.
På den gamla bron rådde ett myllrande liv. Framför
de otaliga små butikerna, som kantade densamma, rörde
sig en brokig skara, som tittade och prutade och köpslog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
