Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Shelley skyndade att säga, att han själv betraktade
Oueen Mab som ett mycket omoget verk.
— Ja, somligt i den är ju skräp, instämde marchesan
helt öppenhjärtigt. Men somligt är vackert.
Och med ett drömmande uttryck citerade hon
inledningsorden:
Hur underbar är Sömnen dock!
Så underbar som Döden själv, dess broder!
— Säg mig, tillade hon ivrigt, tror inte ni som jag,
att det är genom sömnen som dödens gåta skall kunna
lösas? Och dödens gåta — det är ju detsamma som livets
gåta.
Men i nästa ögonblick hade hon släppt detta ämne.
Hon begynte utfråga Shelley om huru hans dikter blivit
mottagna av kritik och publik.
Shelley citerade några valda uttryck ur sina kriticis
omdömen — uttryck av den mest avgjorda ringaktning
för hans poetiska begåvning.
— Men hur kan de skriva sådant, utropade marchesan.
Hur kan sådant tillåtas? Ah, de förtjänade att hängas, de
uslingarna!
Shelley tänkte på hur Mary — och för resten alla hans
vänner och bekanta — brukade förmana honom att »inte
alls bry sig om vad kritici skrevo». Hur odrägligt retsamt
var det inte att höra sådana förmaningar! Och hur
opsykologiskt var det ej att tro, att man med sådana
uppmaningar tröstade någon! Nej, men detta, det var en lisa,
en verklig hugnad, att höra en annan också vredgas över
de orättvisor man fått röna, de kränkningar man fått
erfara.
— Ni som diktar vackrare saker än någon av de andra,
utbrast hon. Ni som har musik i varje rad! Och ändå —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
