Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
der: att lyfta själarna ur gruset, att väcka de stora ljusa
tankarna.
— Tror ni inte jag vet det! Tror ni inte jag drömt
om att få sjunga för tusenden. .. Det var ju till stor del
därför jag bröt med den man som jag följde. Han ville
förbjuda mig detta. Han visste, att min själ är musik,
men han ville ha min sång för sig ensam.
— Men nu är ni fri! Nu kan ni åt tusenden giva denna
glädje!
— Ja. Hon hade i hast fått ett tveksamt tonfall i
rösten. Men återigen — att stå och sjunga inför en skara,
där kanske de flesta äro låga, platta själar, som inte kan
hänföras! Att veta att de menar sig ha köpt, köpt med
sina usla slantar, rätten att som ett annat nöje njuta av
min själs innersta glöd.
Där kom ett uttryck av högdraget trots över hennes
vackra ansikte.
— Men jag vet ju nu i alla fall, tillade hon, jag vet
att jag äger min frihet, att jag kan forma mitt liv efter
min egen åstundan. Och aldrig, aldrig mer uppger jag
den friheten ... Säg, är inte kärleken alltid en boja?
Snärjer den oss inte, så att vi hindras att leva fullt ut vad vi
djupast trängtar till — vi som känner oss äga en brinnande
ande, vi som mäktar skapa skönhet, vi som föraktar
hopens ävlan! Nej, vänskap är långt bättre än kärlek.
Vänskap, som tändes i en blixtlik sympati, som icke har några
tyranniska fordringar, vänskap, som låter själ möta själ i
jublande glädje över att vara förstådd. Säg, vill ni bli min
vän?
Med ett betagande leende räckte hon ut båda sina
händer. Och hänryckt fattade han dem och kysste dem.
Innan han gick, hade de kommit överens om att träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
