Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io7
Och i hennes skiftningsrika stämma var där ett tonfall,
som kändes likt en hugsvalande smekning.
Så fullständigt var han i denna stund under väldet av
hennes personlighet, att den sorgsna medkänsla som skalv
i hennes röst, tycktes honom likt en gravringning över alla
hans stolta planer, hans ärelystna drömmar. Men på
samma gång kände han, med en förnimmelse av smärtsam
ljuvhet, att intet som hände honom skulle kännas för tungt,
för svårt, om han bara ägde vissheten om att hon stode
pä hans sida, trodde på hans begåvning, på hans rika
möjligheter — om hon lidelsefullt harmades över de orättvisor
som drabbade honom.
— Nej, nu vill jag verkligen ge mig av — Jag avskyr
Florens! Allegra blev krasslig så snart hon kom hit, och
du ränner jämt i väg, jag vet inte vart, och lämnar mig
ensam.
— Jag har ju sagt dig, Claire, att vi reser så snart du
önskar. Men jag trodde, att innan Allegra blivit riktigt
bra–-
— Hon blir inte bra förrän vi kommer ifrån det här
hålet.
— Nå, jag går genast och beställer platser i diligensen
till i morgon bittida.
Men innan Shelley reste, sände han till Constantia dessa
rader:
Ett ord har för mycket man nött
att jag skulle det låna.
En känsla för ofta man mött
med hån att du skulle den håna.
Ett hopp är förtvivlan för likt
att du skulle det klandra.
Och vänskap från dig är mer rikt
att få än det andra — från andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
