Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Hennes svar kom kort och otåligt. Och han förstod
att hon knappast mindes allt det hon sagt den dagen då
vredens storm var över henne.
När han en stund senare skildes från henne vid porten
till hennes palats, hade han en tyngande känsla av att ha
begått ett ödesdigert misstag.
— Nej, marchesan kan ej ta emot. Marchesan har
huvudvärk.
Det var tredje dagen å rad han fick samma svar. Han
kom dock ihåg, att hon en gång sagt att det bästa för
henne, när hon hade huvudvärk, var att taga en
promenad.
Dyster till sinnes, strövade han omkring på gatorna i
närheten av hennes palats.
En pisksmäll, klapprande hästhovar och rullandet av
lätta hjul.
Marchesans ekipage!
Hastigt skyndade han in i en port — ville ej att hon
skulle se honom ströva omkring där i trakten — som om
han väntat på henne.
Jaså, hon föredrog numera att ta en åktur ensam...
Nu rullade vagnen förbi den port, där han stod inne
i dunklet. Där satt marchesan — men inte matt
tillbakalutad mot kuddarna utan med rak hållning och glättigt
talande.
Ty — hon var icke ensam. Bredvid henne satt en ung
man — Shelley råkade känna igen honom: en lärd och
begåvad man, anställd vid konungens museum.
Jaså, det var för lionom hon nu var hemma! Nu
talade hon med honom om hans vetenskap, frågade
vetgirigt, sög in vetande, bländade honom med sin intelligens,
förtrollade honom med sin skönhet, hänförde honom genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
