Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
böja Irland under oket, ban som hetsat till anfall mot
Frankrike på den tid då alla de mäktiga slöto sig samman
för att söka där kväva folkets frihetsvår, han som på den
stora fredskongressen gått samman med de starka och listiga,
vilka förbundo sig till att undertrycka de svaga — hur
skulle väl han kunna betrakta de ringa som annat än
arbetsdjur, dem man sköt ned, ifall de visade sig uppstudsiga!
Och i smärta och i hänförelse steg den inom honom,
sången om förtryckarna och de förtryckta — om de många
som en gång dock skulle lära känna sin makt och veta
att kräva sin rätt:
Den flygande fågel i mark och mo
har dock sitt näste, har dock sitt bo;
de vilda djuren i villande skog
ha dock sin lya och föda nog.
Men mänskor som sträva dagen lång,
som gå till sin trampkvarn sin trötta gång,
ha knappast hem, ha knappast mat —
hålögd hunger tömt deras fat.
Guldets spöke har rövat allt,
rövat lönen för den som svalt,
rövat de bittra mödornas frukt
från eländets kyffen av köld och fukt. —
Men frihet, du är dock ej blott ett namn,
en hägrande syn, en gäckande hamn,
frihet, du är förmer än så:
du är tröst, du är hopp för de dignande små:
För alla som släpa i svält och nöd,
frihet, du är ju hem och bröd.
Du är bröd och du är hem
för de arma som bittert måst sakna dem. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
