- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
141

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

första varma vänskaps tid sett honom i en alltför ljus
dager, sett honom snarare sådan han hoppades en gång bli
än sådan han var. Och dessa överdrifter — såväl de
lyckotändande orden som de piskrappsvinande — hade de ej,
var på sitt sätt, varit honom till eggelse och gagn? Hade
han ej fått liksom ny luft under vingarna, därför att hon
sagt sig tro på hans storhet som diktare ? Och hade ej
hennes piskande kritik sporrat honom till förnyade
ansträngningar — ävensom tvingat honom in i sin egen
själs innersta djup, till självrannsakan och
självkännedom.

En varelse av starka motsatser var hon. Men månne
icke dessa voro de som utövade det starkaste inflytandet
på människornas själar?

De människor som alltid voro hövliga och sansade —
månne de någonsin med sin kritik kunde nå så djupt,
tränga så in i en själ, så inverka på densamma, som dessa
skarpa frätande ord, vilka först vållade en olidlig smärta?

»Självisk, uppfylld av sig själv», hade hon sagt. — Ja,
hade hon inte rätt däri? Han hade inbillat sig vara en
god människa, därför att han haft svårt att säga nej,
därför att han hade en önskan att hjälpa var och en som led,
och därför att han alltid drömt om, alltid hoppats på en
ny samfundsordning, som skulle giva frihet åt envar, bröd
åt envar. Men ville han vara fullt ärlig mot sig själv, så
visst hade hans tankar och drömmar först och främst
kretsat kring hans egen personliga lycka: kärlekens lycka
och det skalderykte, som orättvist förvägrades honom.

De gledo förbi hans själs syn, de gärningar han gjort
och som han hittills betraktat som förtjänstfulla.

Var det en av dem som var helt osjälvisk?

Den gången t. ex. då han pantsatte sitt mikroskop för
att kunna hjälpa en fattig gubbe — visst var det av med-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free