- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
147

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

te hade just Claire det bästa rykte. Så att även ur den
synpunkten hade han fullt fog för att avslå hennes
begäran.

Samma kväll skrev Shelley ett brev till sin hustru och
meddelade henne vilka infamier han fått höra.

»Ett visst mått av förtal , skrev han, »kan man bära,
och förtal utgör egentligen den bästa komplimang en
högsint natur kan mottaga från en smutsig värld, som det är
ett helvete att leva i. Men detta överskrider dock
måttet –-»

Med nästa post kom Marys svar. Hon inneslöt ett brev
till mrs Hoppner, vilket hon önskade att både hennes man
och lörd Byron skulle ta del av. Och när Shelley läste
detta brev, kände han kanske klarare än någonsin förr, vilken
trofast och präktig kamrat han dock ägde i sin hustru.

Ur Marys ord talade en rättskaffens människas hela
ljungande harm över lögnen och förtalet, en älskande
makas upprörda sorg över att den man, hon satte högt, skulle
smutskastas. Ingen skulle kunna läsa detta brev utan att
känna att ärlighet och sanning skälvde i varje rad.

— Ja, det sa jag dig ju, att jag inte trodde ett dugg
på den där historien. Jo, jag ska själv skicka brevet till
mrs Hoppner. Jag hade ju egentligen lovat mrs Hoppner
att inte berätta för dig den här historien, sä att jag fär ju
lov att skriva ett par rader om saken till henne.

Men sedan Shelley rest, tyckte lörd Byron att det
skulle ändå vara bra förargligt att låta mrs Hoppner få
veta att han ej hållit sitt löfte. Och så fick brevet ligga
oavsänt.

Mary hade i sitt brev fordrat, att mrs Hoppner skulle
erkänna sig övertygad om sanningen av vad hon skrivit.
Men intet svar avhördes, och med bitterhet i hjärtat sade
Mary, att människorna måtte i sanning vara dåliga, då de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free