Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
var och en av dessa är det viktigaste av allt i universum,
att just han får det i allo så som han vill. För var och
en av alla dessa äro alla de andra medtävlare, fiender,
som vilja rycka åt sig just vad han själv vill ha.
Och därför att så var, därför blev hela livet till
splittring och ofrid.
Ty man var ju i ofrid icke blott med människor utan
ock med den Eviga Vilja, vars mål är harmoni.
Så fanns det då ingen annan utväg till frid än att
vända vapnen åt annat håll: kämpa mot självet, kämpa allt
intill blods — för att till sist kunna se såsom sitt mål,
såsom sitt innersta väsens strävan, icke egen lycka utan
allas lycka.
Och åter sporde han sig själv såsom en gång förut:
skall väl jag någonsin nå dithän?
Av och an på den vita sandstranden utanför Casa
Magni gingo Shelley och hans vän Williams.
Månen sken över havet. Tigande gingo de båda
vännerna.
Det är gott att ha en vän som man kan tiga
tillsammans med. En vän som anar ens tankar och är alltför
finkänslig för att vilja störa dem. Det hade varit en
lättnad för Shelley, en befrielse ur hjärtats djupa enslighet,
att för den blide, vänfaste Edward Williams antyda något
av sin passionshistoria. Och därigenom att Edward och
hans hustru visste om hans hjärtesorg, hade han också
fått en möjlighet att ge utlopp åt den diktning, som annars
måst förbliva dold för alla. När han tillägnade den
älskvärda Jane Williams en kärleksdikt, så väckte den ju ingen
svartsjuka hos Mary — på sin höjd en övergående mulen
stämning. Ty hon kunde ju väl märka, att det ej var
några heta känslor han hyste gentemot sin vän Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
