Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparslagare Amb.s Sigi/I ilörtlelmakarc Sigill
1776
I Nordiska Museets Archiv i Stockholm förvaras Borås skomakare Ämbetes Protokoll
1680—1847 (folio), Räkenskaper 1679 — 1847 (fol.), Gesällbref 1825.
Mästarebref 1843 för Bords Färgare. — Gesällbref 1830 i Borås K ard ttansmakar ämbete.
Handtverkcrierna i Borås synas ej haft samma betydelse som den forna hus slöjden på landsbygden (möjligen bör
undantag göras för Boråssilfversmide, hvars produkter lära ha spridts pä gärdfarihandelns vägar ända till Norrland). Då här ej
är tillfälle, ej heller utrymme att ingå i detaljer pa detta föga utforskade område, nöja vi oss med en kort
uppräkning af liandtverkare efter Orres »Borås* 1785, hvilket år staden utom 14 öppna köpmansbodar hade: 2 guldsmeder,
5 kopparslagare, 1 urmakare, 3 garfvare, 2 hattmakare, 7 snickare, 3 sadclmakare, 2 handskmakare, 1 sämskmakare,
3 synåls- och 3 knappsnälsmakare, 3 gördelmakare. 14 skomakare (utom skoflickare), 9 mans- och 1
fruntimmers-skräddare, 2 bokbindare, 2 knifsmeder, 1 klensmed, 1 glasmästare, 3 »peruquemakare», 2 bagare, 2 murmästare, 1
öfver-skärare, 2 hofslagare, 2 bandväfvare, 1 tenngjutare. Spånad och väfnad var allmänt idkad och dessutom funnos
(likasom vid Linnés besök) 3 »vackra* färgerier, 1 flanellstryckeri, 1 tobaksspinneri, 1 »rnålarfabrique» m. m. Dessutom 2
slakterier, 2 källare, hvarjämte apotek här inrättades 1717.
Förutom hvad som i det föregående yttrats om »Västgöte-handelns» särskilda
former kan ej förbigås den s. k. »förläggare»-verksamheten, som i synnerhet under
1800-talets första hälft uppblomstrade och ännu med framgång fortsättes, till någon del jämsides
med de stora fabriksanläggningarna, hvilka för öfrigt i och genom samma verksamhet i första
hand grundat sitt rörelsekapital. Jag skulle vilja kalla de anordningar, som utmärkte
förläggarskapet. »militäriska», för att med detta uttryck antyda, att i den mån
denna verksamhet utvecklat sig ordnades den ofta mycket talrika arbetarepersonalen,
spridd vida omkring i socknarna, under ett antal betrodda personer, närmast att
jämföra med öfver- och underbefälhafvare — från kompanichefs till korporalsrang — som
skötte större eller mindre afdelningar. Dessa förhållanden tyckes nått sin bästa
utveckling i Mark, hvarest den störste förläggaren på 1850—60-talen säges hafva sysselsatt
tidtals ända till 3,000 arbetare i deras hem, som voro spridda öfver häradets alla socknar.
Hos förläggaren hämtades hvarje eller hvarannan vecka garn och annat tillbehör, stundom
på senare tider t. ex. stickmaskiner mot afbetalningar, hvilket allt afräknades vid
arbetets betalning, som länge skedde efter en mycket låg taxa. Hvarje medlem af dylika
»utarbetare» familjer arbetade »i sitt anletes svett» hela dagarna (hemväfverskor
till-läto sig mycket sällan mindre arbetstid än 11 — 13 timmar pr dygn, knappast afbrott
för måltiden, där vanligen kaffe ersatte verkliga näringsmedel). Ute i bygderna tillsågo
förmännen arbetet, skötte stundom materialutlämningen, men likviderna (med
afräk-ningen) sköttes på principalens hufvudkontor. På sista tider ha fabriksprodukter
betydligt utträngt hemväfnad, som dock ersatts af maskinstickning, linne- och klädsömnad
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
