Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfvitsmannen på Älfsborg. Hans Brcde, att ”en part” af de borgare, ”som förr bodde
uti Nya Lödöse och uti Gamla Lödöse hade öfvergått till konungens parti samt
lofvat och tillsagt honom huld och trohet” från sagde dag, äfvensom att de gärna
ville bygga, när och hvar konungen ville tillstädja det, samt ”segla och hafva sin
köpmanskap i konungens rike”. Handelsmännen hade sålunda ledsnat på de
oupphörliga krigsoroligheterna och anslöto sig öppet till Danmark.
Det svenska folket var emellertid af annan åsikt. De frihetsälskande
värmlän-ningarne och smålänningarne reste sig, dalbor och västgötar följde deras föredöme och
man kände sig i september 1521 så stark, att man vågade gå anfallsvis tillväga mot
det då danska Älfsborg. I Nya Lödöse började man nedrifva en del af husen för
att använda timret till den påtänkta skansen på Gullbergs klippa; men när Hans
Eriksson, kommendanten på Älfsborg, det förnam, gjorde han sig redo — säger en
samtida berättelse — ”det starkaste han kunde och slog till dem och dref dem
därifrån och satte eld på byn samt afbrände hus och tomter, alltsammans, ty han
befarade, att hade de bebyggt Gullbergs klippa, då hade det blifvit svårt nog att
drif-va dem därifrån igen”.
Det var tredje gången på mindre än tjugo år, som Nya Lödöse ödelädes.
Under år 1522 fortsattes med ständiga skärmytslingar mellan det då danska Älfsborg
och de svenska trupperna, men då svenskarne i början af 1523 drogo samman en
större styrka i dessa näjder, ansåg höfvitsmannen å Älfsborg lämpligt att sticka eld å
borgen och öfverflytta sin krigsstyrka till Bohus. Då begåfvades den beryktade Ture
Jönsson (tre rosor) med Älfsborg och Älfsborgs län, — och så blef Älfsborg åter svenskt.
Huru det var i Nya Lödöse under denna tid, veta vi icke, blott att det fanns till.
Under år 1524 tillerkännes Skara stad samma privilegier som Jönköping, dock ”utom frihet
för tull vid Lödöse”, och samma år något senare tillförsäkras Jönköpings invånare fri
ut- och insegling hvarhälst och bäst de kunna uti Nya Lödöse. Staden hade sålunda
åtminstone någon sjöfart och Gustaf Vasa själf var icke ointresserad däruti, emedan uti
hans instruktion för Måns Bryntesson Lilliehöök, som i augusti 1524 blifvit utsedd till
höfvitsman å Älfsborg, en borgare i Lödöse tituleras ”vår käre nådige herres skeppare”.
Denna instruktion, från januari 1525, är i åtskilliga afseenden rätt märklig, framför
allt emedan den otvetydigt röjer Gustaf I :s handelspolitiska planer. Han förklarade
visserligen, att han inga andra varor ville hämta från Holland än salt och kläde, men på
samma gång skulle Måns lägga sig all vinn om att med bref och bud vänja holländarne
hit i landet och när de kommo hit ”vända all sin flit till att skaffa dem hvad varor dem
gjordes behof, på det att de måtte blifva dess villigare och mera hågade att segla hit till
landet och föra in hvad menige man i landet hade behof utaf”; äfvenledes befalldes Måns
att öfverlägga med förståndiga köpmän, hvilka varor lämpligast kunde försändas västerut
samt att oförtöfvadt gifva konungen detta tillkänna.
Konungens afsikt är sålunda alldeles tydlig, ehuru han och riket ännu stod i sådan gäld
till Lübeck, att han icke öppet ville bryta med Lübeckarne. År 1525 ingicks emellertid
en traktat mellan Sverige och Nederländerna, hvari holländarne tillförsäkrades rätt att
fritt färdas utan fara med deras rätta köpenskap och att segla hit in i rikets strömmar
och hamnar, synnerligast till Stockholm, Kalmar, Söderköping och Nya Lödöse; och år
1526 utfärdades öppet bref för Simon Friis på köpmännens i Frisland vägnar att drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
