Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederbourg berättar ock, att Hans Majestät steg ”på ett högt berg, det stora
Otter-hällan, af gemena man Otrillan kalladt, utaf hwilket höga och stora Otterhällberget och
klippan, liksom af ett skådetorn man ganska vidt kan se omkring.” Det var icke någon
tilltalande bild konungen då fick se af den kringliggande näjden. Älfven sköljde foten
af berget, gick långt in mellan Otterhällan och Kvarnberget samt gjorde därefter en
större vik, som omfattade mer än hela nuvarande Gullbergsvass och sträckte sig ända
till Gullbergs fäste. Hela den trakt, som icke utgjordes af vassmarker, bestod af sanka
gungfly, kärr och moras, hvilande på ett mer eller mindre kompakt lager af blålera.
Söderut funnos på rätt stora afstånd bergshöjder, från Risåsen (Skansen Kronan) i väster till
Möllendals ström i öster, och äfven östra horisonten begränsades af berg, men annars
var allt sjö och mader utom trakten närmast bergen, som användes till betesmarker och
höslotter. Det täckaste af alltsammans var den rätt betydande ekskog, som växte på
Otterhällan och dess sluttningar, — där var, som Cederbourg säger, ”en mycket skiön och
liuflig Ekelund, som der af werkeligen kan slutas, at uti denna lund 1650 äro räknade
1934 friska Eketrän”. Längst österut syntes bakom Gullbergs fäste några byggnader i
Nylöse stad, längst västerut Älfsborgs fäste och framför detsamma några träkåkar i
”Ma-jerna” — det sista kvarstående af Älfsborgs stad, ungefär vid nuvarande
Slottsskogs-gatans början, — på Hisingssidan syntes gamla Lundby kyrka samt några gårdar och
Lindholmens sätesgård, men annars var Göta älf det allt dominerande och öster om
Kvarnberget såg den ut som en stor sjö.
Här, mellan Otterhällan och Gullberg, skulle nu anläggas en stad och år 1619 utgick
till general-ståthållaren på Älfsborgs slott Nils Göransson Stjernsköld konungens
befallning att ”resa dit neder” och låta en ingeniör utstaka platsen ”och uppå dy en
tilldela tomter åt borgerskapet, som förut bott i Lödöse, dem de själfva kunde låta fylla och
upphöja efter behag; men tomtställen inemot Utrella (Otterhällan) och på de höga
platserna skulle han tilldela dem, som förr bott i Göteborg och andra främmande, som där
ville sätta sig ned”. Göteborgsborna och utlänningarne skulle således fortfarande gynnas,
under det att svenskarne i Lödöse, som skulle tvingas att flytta dit, fingo slå sig ned
”uppå dyen” ....
Planen för stadens bebyggande var i korthet den, att alla sanka delar skulle höjas, och
för att lättast kunna erhålla jord härtill, borde stora kanaler gräfvas, hvarigenom ock
jorden så småningom kunde något så när torrläggas. Dessa kanaler kunde ock blifva
till förmån för handeln och kommunikationerna, och då staden genom sitt
anläggnings-sätt och bebyggande borde blifva inbjudande för de nya kolonisterna, skulle den
anläggas efter holländskt mönster, i syfte att draga dit holländska handels- och
näringsidkare.
Ty det var just dessa, som man i främsta rummet ville befolka det nya Göteborg med.
Holländarne voro obestridligen den tidens förnämsta handelsfolk och särskildt Axel
Oxen-stjerna hade stor förkärlek för dem, hvarförutom han hoppades att det nya samhället
skulle hastigare utvecklas genom deras erfarenhet, hushållsaktighet och rikedom, något
som i sin ordning skulle inverka på hela landet.
Redan 1614 hade den förut omnämnde Jacob van Dijck utnämnts till Sveriges
ambassadör i Nederländerna, ehuru han, såsom H. Fröding uppvisat, icke blifvit verkligt
reside-rande i Haag förrän fr. o. m. 1618. Ar 1617 hade Sverige utsändt Johan Skytte såsom ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
