Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infinna sig med ”uti brandtider tjänlige instrument och redskaper” för att ”släcka så
mycket möjeligt elden”, och var straffet för försumlighet härutinnan icke mindre än
förlust af skrårättigheten. Föröfrigt voro bestämmelserna för inträde i gillet stränga.
Ingen skulle varda af skrårättigheten delaktig utan att redligen hafva tjänat i ’h års
tid hos sin husbonde och under denna tid finge han hvarken ”utförlofva sig eller å
gifte gånga med någon kvinsperson eller ock den lägra”, — allt vid skrårättighetens
förlust. Såväl gillesmedlemmarne som de i deras tjänst anställda männen skulle en
gång årligen ”sistera sig” (inställa sig) inför ”Handelns Collegio”.
Den ordnade varuförsel, hvarom tillkomsten af detta skrå ger en antydan, var en
nödvändighet i Göteborg. Några kajer funnos där nämligen icke, utan transporten
från och till skeppsbord måste värkställas med mindre båtar, hvilka kunde angöra
stranden. Strandanläggningame voro också föremål för åtskilligt bekymmer, i det
t. ex. hamnen år 1622 blifvit skadad ”genom starkt regn”, hvarjämte ett jordras ”hade
grumlat vattnet”. Vid byggnadsarbetet tyckes man föröfrigt hafva gått egendomligt
tillväga, enär de kgl. revisorerna år 1624 påpekade, att sand till fyllning af enskildas
tomter forslats i stora kvantiteter på stadskassans bekostnad, hvarför tomtägarne
ålades att hvar för sig fylla sina byggnadsplatser.
Hamnen var i början af år 1624 icke fullt färdig, men alldenstund den väntades
snart fullt iordningsställd, ålades rådet, såsom ofvan anförts, att ”nedrifva och
förstöra låta” alla sjöbodar och ”afsides vinklar, som därutom äro”, emedan de lände
staden ”till hinder och men”. Icke häller voro tullhusen och öfriga för handeln
behöf-liga byggnader uppförda, utan statsrådet anbefalldes genom den kgl. resolutionen af
den 5 november 1624 att skyndsamt låta uppföra tullhus, packhus och våghus, i
sammanhang hvarmed staden som en ny inträd erhöll rättighet att upptaga
stämpel-pänningar för allt det gods, som gick igenom packhuset. De hamnafgifter, såsom
uttrycket lyder i våra dagar, och andra på handeln hvilande umgälder, som förekommo
vid denna tid, voro: rortullpänningar, liggepänningar, last- och kranpänningar samt
vågpänningar, hvarförutom år 1624 äfven omnämnas våle- och båkpänningar.
Revisorerna ansågo, att den årliga inkomsten i genomsnitt kunde beräknas: af
våle-pänningar — en afgift, som utgick för hvarje våla fisk, — till 200 daler, af
rortulls-pängar till 180 daler, af liggepängar — den egentliga hamnafgiften, som upptogs för
”liggplats” i hamnen, — till 600 daler, och af vågpängar till 80 daler. Dessa
summor kunna nog förefalla vår tid jämförelsevis små, men utgjorde vid denna tidpunkt
ganska af se värda inkomster för en stad, af hvars alla intrader de belöpte sig till
omkring en sjundedel. Lägger man härtill den staden tillfallande delen af tullen, eller
halfva dess belopp 2,000 daler, visar det sig att handeln och sjöfarten sammanlagdt
utgjorde nära hälften af stadens beräknade inkomster.
Om man nu härtill lägger ”lilla tullen”, som uppbars (på samma sätt som nu för
tiden oktrojen upptages i Frankrike) af alla varor som in- och utfördes genom
stadens tullportar, finner man lätt, att handeln var betungad med synnerligen dryga
afgifter. Och ändå ansågs Göteborg vara gynnad framför andra städer i det dåvarande
Sverige, hvilket i sin mån förklaras af den skattefrihet, som staden enligt privilegierna
skulle åtnjuta i sexton år fr. o. m. år 1621. Väl kan det synas märkvärdigt, att
in-och utförseln icke tog vägen öfver de danska städerna Kungälf och Marstrand, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
