Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta förklaras lätt nog däraf, att gränstullen, som upptogs af både in- och utgående
varor, belöpte sig till vida högre procentandelar af varuvärdet. Det var därför i
stället en betydande förmån att utskeppa öfver Göteborg, och en efter den tidens
förhållanden storartad export började snart taga vägen öfver staden, hvilket äfven
dan-skarne inom kort iakttogo och sökte förekomma genom att på allehanda sätt
underlätta handeln och omsättningen i Marstrand.
Regeringens omtanke om Göteborg sträckte sig så långt, att den föreskref hvad som
borde göras för att ”drifva handeln” till staden. I den ofvan anförda resolutionen
anbefalldes borgerskapet att åvägabringa ett handelskompani ”på allt det järn i
Värmland faller”, äfvensom ett kompani ”på all trälast här utgå plägar” samt ett
tredje sådant på ”det läder här faller”. Tre viktiga, kanske de tre viktigaste,
export-artiklarne omnämnas härigenom och associationsformen föreslås såsom den lämpligaste.
Såvidt utrönas kan, kom den emellertid till användning endast i fråga om
jämutför-seln och vann icke ens för detta varuslag någon större betydelse, enär den enskilda
företagsamheten i den nya staden tyckes hafva varit öfvervägande och bestämmande i
vida högre grad än samfälld gemensamhet. För att underlätta järnhandeln påbörjades år
1624 inrättandet af en järnvåg, hvilken dock först långt efteråt kom till full användning.
Regeringen sökte äfven på annat sätt hjälpa staden. I juni 1624 utarrenderade den
sålunda till Göteborg emot en ersättning af 180 daler årligen slussarne vid Lilla Edet samt
de sägkvarnar, som Kgl. Maj:t låtit anlägga; och skulle göteborgarne genast förordna en 1
”tullnär, som tullen uppbär och uppå deras vägnar tullen annammar”. Härigenom kom
den förnämsta tillförselvägen från Vänershållet i fullständigt beroende af staden och j
sålunda äfven en del af omsättningen från de inre delarne af landet, hvilka på grund af
landsvägarnes usla beskaffenhet så vidt möjligt var sökte begagna sjöledema. (Ett
bevis härpå var bl. a., att skogshygget i den enligt privilegierna staden tillkommande
Alingsåsskogen forslades först till Mjörn och därifrån flottades öfver Floda och Säfveån
till Göteborg, i stället för att köras landvägen).
Från regeringens och de styrandes sida gjordes således alla ansträngningar, som kunde
anses behöfliga för att ”populera” det nya Göteborg. Och de lyckades härutinnan, ehuru
regeringen nog fick tåla åtskilligt i denna stad, som den icke tillät på andra ställen.
Men den hade också privilegierat en stat i staten, ett från det öfriga dåtida Sverige i
allo af vikande samhälle.
Det nya samfundet bestod emellertid icke af uteslutande godt och hyggligt folk.
”Efter Hans Kgl. Maj:t förnimmer, — heter det i memorialet, — att en hop skalkar och
bof-var bruka stor motvillighet på gatorna om nattetid, slå och röfva folk, kasta fönstren
in och andra sådana bofstycken öfva, så att man icke i en fredig stad säker vara kan,
så skall Rådet vid Hans Kgl. Maj:ts onåde hafva flitigt uppseende, att sådant må
tillbörligen straffadt varda och den som med sådant blifver beslagen och lagligen
tillvunnen skall mista handen.” Af samma anledning skulle ock vakt hållas i staden, och ”på
det att borgerskapet icke skulle med någon vakt besväras”, skulle ur Säfvedals härad
utskrifvas 48 ”Knechter, hvilka kunna komma rotetals i staden och hålla vakt”; h varje
knekt skulle erhålla ”en daler om veckan” i lön, hvilken aflöning skulle utgå från
borgerskapet, ”efter såsom de hafva makten till”.
Stadens befolkning torde år 1624 redan hafva bestigit sig till något öfver ett tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
