Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
processer, som uti Göteborg förehades, särdeles öfver några injuriesaker, som
honom af (justitie-) presidenten Jacob Höijer tillfogade voro”. Den 24 juli
presenterade sig inför riksrådet stadssyndikus i Göteborg Daniel Lang och öfverlämnade
till rådet ett bref ifrån rikskansläm angående staden, hvilket upplästes, hvarefter
Lang gjorde en vidlyftig relation ”om regementssakerna där nere i Göteborg och
allmänna tillståndet, hvilket nu så lutade till stadens undergång”, att han rest till
Tyskland för att tala med konungen om de sorgliga förhållandena. På grund af konungens
”continuerlige resande allt längre opp”, hade Lang måst nöja sig att i Mainz tala med
rikskanslärn, som hänvisat honom till riksrådet, hvilket han nu anropade komma
staden till hjälp; det var ”notorium så in- som utrikes, huru oskickligt och
indifferen-ter nu uti Göteborg tillgår”. Riksrådet hade en lång öfverläggning med Lang äfven
den 26 juli och det hela afslutades tills vidare med en sträng skrifvelse till magistraten.
Men härmed afstannade ej ärendet, utan togs på nytt upp under maj 1633, då riksrådet
öfversåg en instruktion, som skulle gifvas åt doktor Crusius och Salomon Persson i syfte
att verkställa nya ransakningar i Göteborg. Huru dessa och de öfriga kommissarier,
som utsågos i afgångnas ställe, bedrefvo dessa undersökningar, hör till stadens politiska
historia och kan icke här redogöras för. Här må blott omnämnas, att kommissarierna
tyckas hafva tagit god tid på sig, i det de först den 27 februari 1634 återkallades, men bland
andra ärenden, som de rannsakade, var äfven den om gränstullen, i fråga om hvilken
Daniel Lang upplyste, att handeln för det dåvarande mycket ”deriverades” på Norge,
emedan tullen var högre i Göteborg än hos de danske. År 1632 inrättades i Göteborg
emellertid en särskild tullrätt, som bestod af tre personer och i sin anordning tyckes hafva påmint
om den senare tillkomna underrätten, hvilken icke stod i något beroende af
magistraten. Bland anstalter för handtverken må nämnas, att skrädderiämbetet år 1631 hade
formerat sig i ett särskildt skrå.
Regeringen hade fortfarande vidlyftiga planer på Göteborg och
tänkte år 1632 att därstädes inrätta ett amiralitet, d. v. s. ett
ka-parekompani, hvars biträde ansågs oundgängligt i det beramade
kriget mot ”Spanien”. Häraf blef dock ingenting annat, än att
man uppdrog åt van der Velden att bygga ett stort skepp,
hvarmed man dock hade den oturen, att det tilltagits så stort, att ”man
intet kunde få det af stapelen, utan med en springeflod,” hvarför
Clas Fleming, alldenstund ”det vore stor spott, om det intet skulle
komma på vattnet”, mente att det vore bättre ackordera med
E/ter ir. Berg. Velden, att han gjorde två skepp för samma pänningar. Skepps-
byggeriet har sålunda gamla anor i vår stad.
Vi hafva förut omnämt, att Göteborg slagit mynt och haft mynthus. Gustaf Adolf förbjöd
dock vidare myntning -— när vet man ej — ”för det falska myntets skull, som där en
lång tid slogs”, säger Gabriel Oxenstierna i ett bref af år 1636. Men 1634 fingo
göte-borgarne åter rätt att påbörja myntning, hvarmed de dock icke lyckades väl, om man
får tro Oxenstierna, som i nyssnämda bref omnämner, att de ”ännu intet kunnat bringa
det på benen”. Presidenten Nils Börgesson hade dock år 1635 på stadens vägnar
lofvat att göra det yttersta de förmådde, dock med det undantag, att ”groft mynt soin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
