Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koms inom stadens jurisdiktion. Mest betydande var ändå den försköning från den
förhatliga lilla tullen, som tills vidare meddelades staden, ty härigenom blef Göteborg
faktiskt befriadt från den pålaga, som vid denna tid räknades såsom den mest tryckande.
Slutligen nedsattes ock saltlicenten till 2h af det vanliga beloppet, så att för hvarje tunna
salt, som fördes på inländska skepp, skulle betalas fyra öre, men på främmande skepp
sex öre.
En del af dessa eftergifter hade visserligen tillerkänts äfven andra städer, — så t. ex.
tolagen, — men i sin helhet sedda voro de nämda medgifvandena så stora, att Oxenstierna,
på samma sätt som han yttrade till Stockholms borgerskap, lika väl kunde hafva sagt
till Göteborgame, att de nu ”sutte i rosengård förmedelst sköne privilegier”.
Tillståndet inom stadens förvaltning var, oaktadt alla försök till förbättring, mycket
dåligt. Gabriel Gustafsson Oxenstiernas besök i staden i början af år 1638 hade aflupit
utan frukt, regeringens kraftiga anmaningar till magistraten hade icke haft någon
verkan. Nya klagomål inkommo, såsom ifrån staden Filipstad, som påvisade att i
Göteborg användes två olika måltunnor, en på 6 skäppor att mäta in med och en på 5
skäppor att mäta ut med, men ändock förehöll regeringen strängeligen landshöfdingen i
Värmland, Olof Stake, att han ”bredvid sin instruktion” skulle ”taga i akt och låta sig vårda”,
att handeln från Värmland måtte gå på Göteborg.
Slutligen tog missnöjet med städernas förhållanden, — det var icke ensamt Göteborg,
det var fråga om,— en sådan form, att regeringen, för att kunna bedöma rättmätigheten
af en del oupphörligt framställda klagomål och önskningar, ansåg sig böra personligen
verkställa undersökningar inom de särskilda landsorterna. Man uppgjorde härför år
1639 en plan, som ovedersägligen öfverträdde regeringsformens föreskrifter, men som
ville söka att råda bot för det onda. För att icke röja det väsentliga af planen, skulle
rikskanslärn först undersöka förslaget om Göta älfs kanalisering, — frukten af hans
besök blef en ombyggnad af Lilla Edets sluss —, men därifrån begaf han sig till Göteborg
och den 6 april 1639 infann sig härstädes den man, som redan genom sitt förut åberopade
betänkande om sättet att ”populera” Göteborg visat sin hängifvenhet för staden och
som aldrig glömt att tänka på dess ”upphjälpande”. Ensam ville han dock ej vara, utan
sammanträffade här med riksmarsken Jakob de la Gardie, som besökt bergslagen, besett
nya kommunikationsleder och lägenheten för den tilltänkta staden Åmål m. m. och
enligt planen nu skulle möta i Göteborg.
Den 10 april convocerade riksmarsken och rikskanslern burggrefven, presidenterna
och 20 utaf borgerskapet i Göteborg till ett möte, som öppnades med följande inledningstal,
tydligen utarbetadt af den store Axel Oxenstierna:
”Det kan ingen af Eder, som tillstädes äro, icke vara vetterligt, — hvilket ock själfva
erfarenheten nogsamt betygar och förmäler, — med hvad flit, åhåga och omsorg, som
salig Kgl. Maj:t, fordom vår allernådigaste konung och herre, konung Gustaf Adolf,
kristlig och lof-värdigst i åminnelse, hafver låtit sig angeläget vara, att, vårt rike och
fädernesland till gagn och heder, låta här fundera och anlägga en god stad, synnerligast
sedan denna landsort efter den danska fäjden kommit till Sveriges krona igen. Han
hafver själf i egen person utsett därtill denna orten såsom bekvämligast och sist med
några goda och beskedliga män därtill resolverat, som lust hade att sätta sig ner
härstädes för att här bygga, bo och öka sin näring. Han har försett denna staden med så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
