Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit både vidtomfattande och fruktbringande för stadens utveckling, om det riktigt
handhafts. Dess värre blef dock verksamheten inom kort hufvudsakligen riktad på
småsaker och obetydligheter, som skråtiden förde med sig och som helt och hållet förkväfde
de stora uppgifterna. Slutakten i den nya förordningen kan sägas vara det memorial,
som regeringen utfärdade den 9 april 1641 och som noga reglerade förhållandet inom
stadens administration.
Borgerskapet hade för de delegerade framställt elfva klagopunkter, af hvilka de som
rörde tomtpängar, tullen i Gamla Lödöse, Hans von Schwinderens beckbränneri,
silltunnor, boskapspängar, bak, brygd och öltappning, riksdagsmän och afskaffande af
tolag utan vidare afslogos. Däremot medgaf regeringen nu, att tullen, som upptogs vid
Lilla Edet, finge erläggas i Göteborg. Slutligen ålades magistraten att om möjligt
fördjupa infarten till ”norra hamnen”, emedan borgerskapet ”nordan i staden” hvar och
en framför sin tomt på egen bekostnad uppkastat och pålat hamnkajen.
Regeringens omtanke om Göteborg minskades icke. När det år 1639 blef frågan om
reparation af befästningarna, kom Göteborg i främsta rummet i fråga, emedan man
härigenom trodde sig kunna beveka borgare att sätta sig ned därstädes och lättare kunna
öfverföra handeln dit från Sundet, synnerligast i fråga om salpeter och ”andra lätta varor
såsom sidentyg och slikt”. Och i slutet af samma år, när rådet åter öfverlade om
”Göteborgs väsendet”, fann man det vara ”ett stort kronones intresse att sätta det uti en
stat, så att öfver handeln kan göras någon ordning. Ergo bör man ha ett stort öga på
Göteborg. Det skall, enligt hvad man må hoppas, conjungera oss med holländame.”
Denna förhoppning låg bakom alla regeringens försök att framhjälpa staden.
Storslaget tänkt var ock regeringens plan att med anledning af tvisterna mellan Holland och
Danmark om öresundstullens höjning, — då Generalstaterna förbjödo sina undersåter
all handel såväl på Östersjön som med Danmark, — göra Göteborg till stapelplatsen
för å ena sidan handeln med östersjövaror och å den andra sidan med holländska varor;
dylika skulle i Göteborg ej betungas med tull, utan endast med en rekognition af 1 r’c
å varuvärdet. I detta sammanhang föreslogs äfven att anordna en konvoj inrättning
i Göteborg för fartygens konvojerande och beskyddande, under förutsättning att
likartade åtgärder vidtogos af Holland. Planen förföll emellertid i och med
detsamma, som holländame upphäfde handelsförbudet, — och så lyckades regeringen icke den
gången att som den velat ”apprehendera occasionen”.
Göteborgs framgång sågs på sina håll med oblida ögon; ”staden är en nagel i ögat för
juten, sade rikskanslärn, och därför göra de all möjlig flit att komma honom utur vägen
eller på knek.” Man fruktade ock ett anfall från Spanien ,och generalmajoren Kagg
ålades därför att hafva en kraftig tillsyn öfver såväl Älfsborg som Göteborg. För första
gången fick Göteborg erlägga kontribution, 1,500 riksdaler, men fick i stället behålla
halfva accisen, hvarjämte lilla ”tullen” skulle få användas för tyska kyrkobyggnaden.
Ett svårt slag träffade stadens handel, då regeringen år 1641 gaf Mårten Augustinsson
(Leijonsköld) privilegium på import och försäljning af salt, hvartill anledningen var.
dels att Göteborgs- (och Kalmar-) borgarne icke kunde eller ville förskaffa städerna in
i landet tillräckligt af denna vara, och dels att alla, såväl hantverkare som andra
borgare i staden, ”här till dags utan åtskillnad hökrat med salt i skäppor och lispundtals”;
Mårten fick emellertid försälja salt endast i läster och tunnor, men icke pundtals och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
