Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borg”, hvaremot Kgl. Maj:t med välbehag förnummit magistratens flit att draga till sig
främmande kapitalister ”för att anställa handelskompanier och andra nyttiga verk i
staden”. Det var just Kgl. Majrts önskan, att ”stapelen af den vidt belägna handeln”
(d. v. s. handeln på utrikes orter) skulle blifva ”stabilierad” i Göteborg, hvarför ock
några af kronans skepp alltid skulle förläggas till stadshamnen för att på lämpligt sätt
konvojera stadens handelsfartyg.
Oaktadt drottningen längre fram på året upphäfde Gamla Lödöses stadsprivilegier
för att upphjälpa Göteborgs handel, hade denna dock lidit ett allvarsamt intrång,
därigenom att Halland efter freden i Brömsebro lagts till Sverige och en del af gränstrafiken,
som förut gått öfver Göteborg, nu tog vägen öfver Varberg. Staden sökte därför ånyo
att komma ifrån handelsparteringen, som visat sig vara ett stort hinder för handelns
utveckling, men Kgl. Maj:t kunde på intet sätt gå deras önskan till mötes. Frihet från
kontribution samt från tull för från främmande orter införskrifne materialier och
tillstånd att få ”brygga hemma i husen” kunde icke beviljas, men däremot medgafs
tullfrihet under två år på all spannmål, som infördes till staden. Likaså skulle staden få
betalning för det timmer, som den under kriget levererat till fortifikationsverken.
Slutligen medgaf Kgl. Maj:t nådigst, att ”torgdagen” den 24 februari — Mattsmässan —
förflyttades till den 25 januari — Pålsmässan. —
Genom dessa och andra åtgärder lyckades staden snart återförvärfva det mesta af
den handel den haft före krigets utbrott och befolkningen steg under åren 1646—8 ganska
snabbt. Stadens område utvidgades på så sätt, att äfven Haga fick börja bebyggas i
enlighet med en af Wärnschiöld uppgjord och af drottningen gillad plan; dittills hade
endast några enskilda personer där haft sommarställen eller utgårdar, såsom redan år
1637, då i mantalslängden omtalas Albrecht van der Veldens hage och Anthoni Knips
hage äfvensom Jon i Hagen, Thor i Hagen och Rasmus i Hagen. År 1647 lät
generalguvernören öfver Sveriges västra provinser, Lennart Torstensson, uppföra det nuvarande
residenset, som då blef stadens enda mera betydande privatbyggnad.
År 1648 stod ändtligen slussen från nuvarande Fattighusån färdig och samtidigt den
med 6 par stenar försedda slusskvarnen, hvars anläggning utgjort ett af stadsbornas
önskemål. Samma år hade äfven befästningsverken fulländats efter den ursprungligen
utstakade planen med jordvallar, palissader och en vallgraf, och detta arbete, som
påbörjats redan 1624, men icke tyckes hafva fortsatts med synnerlig ifver förrän efter det
danska krigets utgång, kunde nu anses vara afslutadt, — för att omedelbart ersättas af ett
annat. Äfven på Gullberg hade man anlagt förskansningar och skulle snart påbörja
sådana å Risåsen och ute på Kyrkogårdsholmen, där nuvarande Nya Älfsborgs fästning
ligger.
År 1649 beviljades staden ytterligare två års frihet för tullen å spannmål, hvarjämte
små inrikes farkoster, som seglade med ved och kalk, befriades från erläggande af
pass-pängarne, 3 riksdaler. Dessutom medgafs främmande, som ”komma från långa resor
ur Väster- till Östersjön och för motvind och andra olägenheters skull måste sätta in
under Göteborg”, att föryttra sina varor och last under samma tullfrihet, som förut
tillerkänts Halmstad och Varberg. Däremot medgafs icke den ånyo begärda
bryggerifriheten och icke häller rättigheten att använda lastpängarne för inkommande fartyg till
hospitalets underhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
