Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis på ökningen af den allmänna välmågan kan anföras att af på den tiden s. k.
vällef-nadsartiklar infördes i medeltal:
kaffe viner spritdrycker
åren 1836—40........... 49,243 10 kg. 152,356 lit. 99,764 lit.
,, 1841— 5........... 81,190 ,, 179,610 ,, 159*37° ..
,, 1846—50...........II5-352 >> 265,954 ,, 267,878 ,.
hvarvid likväl ’"de växande siffertalen i införseltabellerna otvifvelaktigt till någon del
äfven äro att tillskrifva en sorgfälligare tullförvaltning och införselafgifternas
nedsättning i den mån, att mindre retelse till tullförsnillning ägt rum.”
Hvad exporthandeln angår, steg den under [840-talet oupphörligt för stångjärn, spik,
bräder, spiror och mastträn, spannmål, oljekalcor och alun, men visar däremot växlande
siffror för öfriga utförsel varor: bjälkar och sparrar, ben, brunsten, färgmassa,
linfrö,mur-och taksten, tjära, segelduk och raffineradt socker. Hvad afsättningsorten beträffar,
försiggick sedan år 1836 en väsentlig förändring med exporten
af järn, i det att Nordamerika, som länge varit den förnämste
af-nämaren, då började upphöra med användning af svensk råvara
och sedermera konsumerade knappt tredjedelen mot hvad förut
varit vanligt; helt och hållet trodde man dock aldrig att denna
afsättning skulle upphöra, emedan svenskt järn behöfdes för
stål till verktyg och redskap och ”synnerligast till vagnsfjädrar.
hvaraf behofvet för rörelsen å järnbanorna är i ständig tillväxt”.
Trävarorna gingo fortfarande i främsta rummet till England
(omkring 50 %), Frankrike (omkr. 25 %) och Belgien (omkr. 12 %), men
Mitmespiinning^‘ aS äfven i afsevärda kvantiteter till Algeriet, Spanien och Brasilien.
Minuthandeln, som genom 1846 års handelsordning vann ytterligare utsträckning,
skildras under 1840-talet såsom ”i allmänhet liflig, lönande och i jämnt tilltagande,
såväl med spannmål och andra nödvändighetsvaror, som med öfverflöds- och
modeartiklar”. Antalet handlande ökades från 447 till 562 personer år 1850, då hos dem voro
anställda 333 ”betjänter”.
1850-talet kan, oaktadt de icke mindre än tre gånger förekommande koleraepidemierna,
anses vara en för Göteborgs handel på det hela taget gynnsam period, hvartill äfven
Krim-kriget bidrog, emedan de ryska östersjöhamnarne voro stängda såväl för
trävaror som spannmål. Af bräder steg exporten i medeltal från 158,000 tolfter i medeltal
1841—50 till 239,000 under åren 1851—5 och 253,000 åren 1856—9 och af spannmål från
111,000 hl. åren 1851—5 till 313,000 hl. åren 1856—9; priset på trävaror steg pr tolft
3X9 tums 20 fot furuplankor från 18—19 rdr år 1851 till 31 rdr år 1856, men sjönk under
de följande åren ned för att år 1860 åter stiga till 33 kr. Utförseln af stångjärn ökades
från 27,000 ton åren 1851—5 till 31,250 ton åren 1856—9, allt i medeltal, och äfven
priset å järn steg åren 1856 och 1857 till bortåt 50 % högre än i början af 1850-talet.
Dessutom uppträda nu för första gången de sedermera så betydande exportvarorna papper
och tändstickor (år 1856 för ett värde af 96,000 rdr, år 1860 öfver 433,600 rdr).
Importen af råämnen för fabrikerna samt närings- och njutningsmedel var i ständigt
framåtgående och ett bevis på den tillväxande industrien (och ångfartvgstrafiken) är
införseln af stenkol, som uppgick i medeltal:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
