Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
major Ph. Åqvist (1888—1906) har stadens hamn successivt förbättrats, fördjupats
och fått nutidsenliga kajer samt lastnings- och lossningsanordningar. Stora
ombyggnads-och utvidgningsplaner förestå inom det egentliga hamnområdet och frihamnsplanerna
synas nu i slutet af år 1907 vara nära att förverkligas. Ett frihamnsbolag är bildadt
och man väntar numera blott på Kgl. Maj:ts fastställelse af hamnplanen i denna del.
Däremot påbörjas under 1908 dels fiskhamnen vid Vädersågen och dels anläggningar
enligt den redan fastställda planen till en massgodshamn i Sannegårdsviken å
Hisings-sidan. Byggnadschef är från 1906 ingeniören Figge Blidberg.
Den officiella institutionen, som handhar en del sjöfartsärenden, är den förut omnämnda
Handels- och Sjöfartsnämden. Två skiljenämder förefinnas, nämligen en för
sjöfartstvis-ter och en för afgörande af tvister om månadsbefraktningar. De tekniska
angelägenheterna behandlas dels af Nautiska föreningen och dels af yrkessammanslutningarne
Sjö-kaptensföreningen, Fartygsbefälhafvareföreningen och Kanalflottans
ångfartygsbefäl-hafvaresällskap. Sjömannasällskapet, stiftadt 1831, utöfvar en storartad välgörenhet
och har uppfört en hel komplex af byggnader, där åldriga sjömän bo. Sjömanshuset
är en officiell institution, Sjömanshemmet (till minne af konung Oscar II :s och drottning
Sophias silfverbröllop) en anstalt, där sjömän få bo under sitt uppehåll i land. I staden
finnes en navigationsskola samt en skeppsbyggeriafdelning (vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt). Slutligen torde här böra omnämnas, att staden numera äger två isbrytare,
den första från år 1882, den andra från år 1895, genom hvilkas åtgöranden förbindelsen
med hafvet alltid kan hållas öppen.
d. Järnvägar och samfärdsel.
Göta älf var ända långt fram på 1800-talet hufvudpulsådern för Göteborgs
kommunikationer med inlandet. De dryga kostnaderna för transporten Edsvägen förbi
Trollhättefallen vållade dock, att en stor del af trafiken drog åt Uddevalla. Häri skedde väl
ändring genom Trollhätte kanals öppnande, men kanalafgifterna gjorde sitt till för att
fördyra varupriserna.
Göteborgs öfriga samfärdsel med det inre landet var obekväm. Vägarna vora dåliga,
backiga och illa broade; bäst underhållen var på sin tid ”Danska vägen”, som under den
tid, Bohuslän och Halland voro danska provinser, bekostades af danska staten. Med
Hisingen underhölls ursprungligen förbindelsen endast öfver Färjenäs och det var ett
stort ögonblick i stadens utveckling, när nya färjan mellan Kvillebäcken och staden år
1849 invigdes. Först år 1874 den 1 december tillkom den nya Hisingsbron, hvilken
ännu äges af ett enskildt bolag. År 1859 fullbordades ”chausséanläggningen genom Carl
Johans församling från Stigbergsliden till Klippans tullstation”, men många år fortsatte
man att uppbära vägpängar vid bommen i Stigbergsliden. För trafiken öppnades i
januari 1865 en ”genom makadamisering förträfflig chaussé” från Getebergsled till
Mölndals fabriksby, men äfven här uppburos vägafgifter ända till slutet af 1800-talet.
Den mest storartade förändringen i kommunikationerna genomfördes dock i och med
järnvägarnas öppnande. Till en början var man likväl oviss om den lämpligaste
riktningen och ”förberedande undersökningar till bestämmande af vägsträckningen
emellan städerna Göteborg, Alingsås och Borås”, — såsom det på den tidens språk hette —
måste verkställas ”genom enskilde subskribenters försorg”. Den 30 april 1855 påbör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
