Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där han inköpte Finspong med underlydande. Omkr. 1630 flyttade han till Norrköping
och ägde där på Saltängen ett ståtligt hus. Hans anläggningar i Norrköping och på
landsbygden inverkade ock direkt på handeln, så väl införseln som utförseln. De Geers ombud
i Sverige var, innan han själf hitflyttade, Wilhelm (Wellam) Gillisson (de Besche). Bland andra,
som under denna tid varit verksamma för Norrköpings utveckling, förtjäna särskildt nämnas
den 1639 aflidne handelsborgmästaren Nils Månsson (se sid. 20, 21) samt presidenten d:r
Daniel Figrelius (Leijonstjerna). Denne senare, som var son till prosten i Landeryd, Nils
Hemmingsson, förordnades 1639 till justitiepresident i Norrköping, där han under en lång
tid arbetade för stadens förkofran på olika områden, äfven på handelns, bl. a. därigenom att
under hans tid åtgärder vidtogos åren 1658, 1659 för strömmens upprensande, så att
seglationen lättare kunde försiggå. Äfvenså byggdes 1639 en skeppsbrygga på ömse sidor om
strömmen.
Regeringens intresse för staden, hvilket redan tagit sig uttryck genom privilegierna, visade
sig ock däri, att Norrköping — liksom förut och senare andra stapelstäder — af drottning
Kristinas förmyndare, hvilka som sakkunnig vid omregleringen af tullväsendet inkallat
holländaren Arent Spiring, privilegierades med s. k. tolag år 1638. Regeringen yttrar i brefvet
härom, att den märkt, att Norrköping ännu ej kommit »uti det goda tillstånd och villkor,
som vår och riksens tjänst jämte den stadens eget bästa fordrar och kräfver»; detta berodde
bl. a. därpå, att stadens magistratspersoner på grund af sin svaga aflöning mera voro
bekymrade om sin »privata välfärd» än om »huru staden i gemen till någon flor och
uppväxt skulle kunna blifva befordrad.» Tolagen skulle af inkommande gods, främmande eller
inländsk tillhörigt, utgå med »en daler procento och af utgående varor, inga undantagna,
med en half daler af hvarje hundra»; dock adelns privilegier häraf oförkränkta. Tolagen
skulle nu användas dels till att förbättra tjänstemännens löner, dels till »andra stadens
bördor och byggningar», som tjänade till stadens »nytta, förkofring och heder». Detta var den
s. k. ordinarie tolagen. I fråga om tolagen skedde under årens lopp en del förändringar
och tillägg.
Under denna tid förekomma i stor utsträckning sammanslutningar till kompanier för
handelns och skeppsfartens befrämjande; ändamålen vunnos ej alltid, men för ett kapitalfattigt
land som Sverige skulle dessa företag, rätt ledda, kunnat uträtta mycket. Vid ett sammanträde mellan ombud för rikets städer 1629 beslöts dels till handelns tryggande, dels för att stärka den svenska krigsflottan, att bilda ett skeppskompani, som skulle anskaffa och utrusta 16
fartyg på 100 à 150 läster med 12, 14 och 16 göttlingar uppå. Dessa fartyg skulle kunna användas äfven till krigsändamål, och hade regeringen rätt att härtill begagna dem mot månatlig frakt. Generaldirektör blef Abraham Cabiljou. Stockholm skulle utrusta 4 skepp, Göteborg 2,
 |
| Svenska örlogsskepp från. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
