Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrköping 1, Kalmar och Jönköping 1, o. s. v. Sveriges skeppsvarf räckte ej till att fylla
behofven, utan fartyg byggdes utrikes. Norrköping erhöll 1660 tillåtelse att i tvänne år
tillhandla sig några »värbara» skepp och för dem njuta svensk frihet. År 1662 fick man
hvar som helst köpa tvänne skutor och för dem njuta svensk halffrihet (medgafs fartyg, som ej
voro krigsrustade). Regeringen sökte dock uppmuntra det inhemska skeppsbyggeriet dels
genom lindringar i tullafgifter för sådana fartyg, dels därigenom, att skeppsvirke fick
upphuggas på kronans skogar. I fransmannen Charles d’Ogiers dagbok, förd under hans resa
genom Sverige år 1634 med franske ambassadören grefve d’Avaux, omtalas ett i
Norrköping vid strömmen befintligt skeppsvarf. Om detta var nyanlagdt, möjligen genom de Geers
medverkan, eller om det var detsamma som efter holländskt mönster anlagts af köpmannen
i Norrköping Håkan Svensson (f. 1558, ägare till Lindö gård) känna vi ej. Emellertid
byggdes denna tid i Norrköping åtskilliga fartyg, hvilka gingo både i inrikes och utrikes
fart. År 1629 kunde Norrköping till kronans tjänst upplåta 6 större och mindre fartyg
utom sin andel i de beväpnade skepp, som skeppskompaniet hade att uppställa. Ett utslag
af 23 febr. 1641 i stadens resolutionsbok visar, att virke, hugget på kronans skogar, blifvit
skänkt till skeppsbyggnad i Norrköping. Vid midten af 1600-talet lät Norrköping äfven
bygga fartyg på varfvet i Västervik, där byggmästare från Amsterdam arbetade. År 1661
byggde några borgare i Norrköping till defension i krig ett fartyg på »14 stycken».
Ett annat kompani var det 1627 privilegierade Södersjökompaniet,som uteslutande skulle
få handla bortom Gibraltars sund. Åt ombud uppdrogos att i landskapen insamla
försträckningar åt kompaniet. Nils Månsson i Norrköping skulle arbeta i Östergötland. Emellertid
klagades 1628, att de, som tecknat sig, gjorde svårigheter vid inbetalningen. Detta gällde
troligen intressenterna i Östergötland, ty ståthållaren därstädes, Erik Jöransson, fick i
uppdrag att understödja direktörerna.
Till befordrande af handeln på aflägsna utrikes orter medgaf regeringen vissa friheter.
Genom bref 25 febr. 1641 bestämdes att, som K. M:t förnummit, det en del af
borgerskapet i Norrköping voro villigt till vidt aflägsen utrikes handel, men ej kunde »i dessa
besvärliga och farliga krigstider, däruti fast största delen af världen pröfvas, sådant deras
intent fortsätta utan särdeles frihet och privilegier uti begynnelsen», bosutne svenska borgare,
som af egna medel upphandlade genom första hand något salt i Spanien och andra sådana
vidt aflägsna orter, skulle »njuta och fritt hafva en tredjepart af licenten» mot alla andra
»och i staden gifva allenast en riksort för tunnan i stället för halfannan riksort för tunnan».
Vidare utlofvas åt »skeppare och sjöfolk, brukade till sådana handelsföretag och här i riket
boende — för att göra dem villigare — frihet för all tull på vissa värdebelopp af det gods,
som på den spanska sidan uppköpes och hitföres.»
Från 1600-talet härröra de första försöken att under namnet köping innefatta ett särskildt
slags handelsplatser, hvilka tilldelades vissa städer. Här skulle dessa städers borgare äga
rätt att, oberoende af marknaderna, drifva handel under hela året. I privilegierna 1620
tilldelades Norrköping (se sid. 30) en sådan köping vid Hellestad. Det dröjde emellertid, innan plats härtill uppläts, hvadan K. M:t genom resolution 28 mars 1642 förklarade, att
landshöfdingen skulle tillse, det en lämplig plats inrymdes borgarna att uppsätta hus och bodar
på, hvarjämte borgmästare och råd ålage att tillse, det samma plats måtte »med ett varaktigt
staket inplankad och omstängd blifva, så att en riktighet med kronans tull – kan observeras». Genom kunglig resolution 13 sept. 1664 på stadens genom borgmästaren Johan
Moretei samt »ärlig och förståndig» Collin Fallai inlämnade besvär befalles landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
