Sveriges handel och industri i ord och bild / Norrköping / 43 (1901-1907) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

26 juni 1631 efterlåter Gustaf Adolf Norrköping all inkomsten af klädeshuset, som förut
genom privilegierna tillförsäkrats staden. Han erinrar därvid, att så väl in- som utländska
varor (sammet, hel- och halfsiden, ylle och linne) skulle där stämplas. Enligt

Klädesstämpel ( från Ypern)

klädmäklareordningen 1688, skulle två mästare månatligen besöka alla
verkstäder, och intet fick föras till valkaren, förr än det var
besiktigadt och försedt med blymärke. Regeringens intresse
för klädestillerkningen sammanhänger med behofvet af kläde
för krigshärarna. Detta behof hade väsentligt ökats genom
de många krigen, och stora summor gingo till utlandet för
import af denna vara. Snart nog uppväxte i Sverige en
egen klädesindustri, hvars produkter räckte till att förse soldaterna.

Norrköpings klädesindustri härrör från drottning Kristinas förmyndarregering. För Nils
Månsson (en tid — år 1638 — borgmästare i Norrköping) utfärdades 8 jan. i635 bref att
upprätta en valkekvarn. Nils Månsson hade nämligen inrättat ett »vantmakeri», och då han
för detsamma behöfde en valkekvarn, ärnade han bygga en sådan uti en mjölkvarn, som
han hade i strömmen. Som han nu befarade, att när han vidtagit en dylik anordning och
därpå nedlagt omkostnader, man då skulle vilja beskatta mjölkvarnen högre än dittills, så
begärde han en försäkran från regeringen. Denna förklarar nu, det han finge »samma
valkekvarn fritt och obehindradt uti eller bredvid sin egen mjölkvarn — — uppbygga, hvilken
mjöl- och valkekvarn han och hans hustru och barn måga och skola njuta för den skatt
och mjöltull, som för detta årligen däraf utgå plägar». Och i bref 6 dec. 1635 lämnas Nils
Månsson vissa friheter för att kunna med fördel drifva samma vantmakeri: »Ty hafva vi
efterlåtit, att han tullfritt må njuta på efterföljande 8 års tid ifrån underskrifne dato så
mycken färg och ull, som han till samma vantmakeris behof ifrån utrikes orter införskrifvandes
varder. Därhos efterlåte vi, att själfva vantmakarna må i förbemälte 8 års tid vara fria för
all borgerlig tunga och besvär, och skall emellertid så väl bemälte Nils Månsson som
vantmakarna beflita sig om att bringa verket uti sin fulla fortgång. För det tredje skola
förbemälte vantmakare samt deras nödige mästersvenner och drängar njuta frihet för
utskrifning, gästning och inkvartering, så länge detta privilegium varar, med sådana förord att
mästarna skola emellertid hvar efter sin lägenhet antaga svenska barn och drängar och dem
tillika med främmande vantmakare handtverket tillbörligen lära låta. Sedan för det fjärde
skall ej heller någon krigsofficerare, som på all händelse kan hafva fullmakt att värfva, hafva
tillstånd någon att antaga, som hörer under vantmakeriet, han vare sig mästare, mästersven
eller läredräng, förr än han förlofvad och förpassad är. Hvar detta sker, skall han på
tillbörligt vis hämtas tillbaka igen. Där ock någon läre- eller tjänstedräng sin mästare eller
husbonde förlöper, förrän han utlärt eller sin stadgade tid uttjänt hafver, då skall han tagas
vid hufvudet och levereras till vantmakeriet igen, och stånde då — — Nils Månsson fritt
den antingen att behålla till föresatt termins förlopp eller ock våre krigskommissarier
öfverantvarda, i knekterullan inskrifva låta. Till det femte och sista skall han vara skyldig oss och kronan det kläde, som han där tillverka låter, för ett billigt värde att uppbjuda, och där vi
det icke behöfva, då må han det försälja - — åt hvem honom lyster och behagar.»

Det nästa privilegium på ett vantmakeri, som vi funnit, är det för Petter Speet 10 mars
1642 utfärdade. Denne Petter Speet var född i Lybeck; hans son Petter adlades under
Karl XII:s regering och antog namnet Fhrenspetz. Petter Speet erbjöd sig att på egen
bekostnad uppsätta ett vantmakeri i Norrköping och anhöll om privilegium, hvartill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>