Sveriges handel och industri i ord och bild / Norrköping / 45 (1901-1907) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tillverkningens tillväxt berodde dels på de Geers verksamhet — vid hans död kunde
faktoriet i Norrköping förse hela svenska hären — dels därpå, att arbetet från hemnäring
öfvergått till fabriksrörelse.

Kanongjuteri fanns under Gustaf Adolfs regering i Norrköping, och vid Finspong
tillverkades bl. a. äfven kanoner. Den förut omnämnde fransmannen d’Ogier berättar från sitt
besök i Norrköping, att nere vid skeppsvarfvet lågo åtskilliga järnkanoner, hvilka skulle
exporteras till Holland.

Harneskmakare funnos flerestädes, såsom i Norrköping, dit i början af 1620-talet Hans
Ekner från Nürnberg kallades för att höja yrket. Det var antagligen detta regeringens
faktori, som de Geer sedan öfvertog och förbättrade, men sedan förvandlade till ett gevärsfaktori.

Stångjärns- och kopparhammare funnos i Norrköping. Omkring 1620
fingo Hans von Brunswig och några stadens borgare tillstånd att i strömmen
bygga en hammare och under loppet af tre år tullfritt utföra osmundsjärn.
Kopparslagaren Wallentin Gabbe anlade 1654 en kopparhammare norr om
strömmen, och rådmannen Petter Wetterberg byggde är 1695 en dylik på
strömmens södra sida.

Harneskmakeriets sigill

Det nuvarande Bruket Holmens egendom i Norrköping har ända sedan medeltiden varit
plats för industri; då drefs där kvarnrörelse, hvilken tvifvelsutan var af ej ringa omfattning.
Några bestämdare uppgifter om den industri, som förekommit på dessa i strömmen belägna
holmar — Lax- och Kvarnholmarna — äger man dock först från början af 1600-talet.
Kronan anlade här omkr. år 1600 »några faktoriers verkstäder», och härifrån uppstod
sedermera en liflig verksamhet. År 1628 den 28 mars blefvo af Gustaf II Adolf Lax- och
Kvarnholmarna »efterlåtne» till Louis de Geer och Vilhelm Gillisson (de Besche) mot en årlig
afgift till kronan af 1,000 daler, och skulle dessa båda herrar göra holmarna »nyttiga» genom
att »förbygga dem med goda kvarnar och andra hus, som till faktorier tjänliga äro» . Ägarna
fingo rätt att kringstänga holmarna med mur och portar, och sedermera bestämdes genom
ett kungligt bref 1694, att egendomen borde betraktas såsom liggande å landet. Här
upprättades genom de Geer bland andra anläggningar äfven ett messingsbruk. — Redan biskop
Hans Brask, som var en praktisk och för sitt lands ekonomiska utveckling varmt intresserad
man, beordrade en till utlandet resande andlig, Petrus Benedicti, att bl. a. taga reda på
messingstillverkningen, emedan ingen i Sverige förstod sig därpå. Sedermera finna vi under
Johan III ett dylikt bruk vid Wellinge. Messingsbruket i Norrköping blef ett mönster för
liknande anläggningar. Härifrån utskeppades år 1631 30 skeppund, 12 fat och 1,685 ringar
messing. Ar 1666 såldes bruket af Johan de Gcer på hans bröders vägnar till Jakob Momma
(adlad Rhenstjerna) för 40,000 rdr och inventarierna för 12,000 rdr. För att det skulle
kunna bära sig, erhöll det 1683 fri import af galmeja och andra förnödenheter. Efter Jakob
Rhenstjernas död öfvertogs det af hans son Abel Rhenstjerna och gick från honom till
riksens ständers bank 1704 såsom ersättning för lämnade lån.

Glasbruk inrättades 1641 och ett stärkelsebruk år 1643. Ar 1669 gaf regeringen
privilegium åt Johan Anton Balk, Berent Dobbin och Daniel Stewen att inrätta ett juftgarfveri
i Norrköping. Detta uppbyggdes sedan vid Himmelstadlund, och privilegiet konfirmerades
1674 af Karl XI. Af Norrköping hade 1672 klagomål anförts, att kommersekollegium gifvit
direktörerna för juftmakeriet vid »Himmelstadh» lof att bygga en bro öfver strömmen.
Detta arbete ville man hafva inställdt och förbud emot, enär inga materialier (gräs, bark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>