Sveriges handel och industri i ord och bild / Norrköping / 55 (1901-1907) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tullkistan och därur togo 2,514 daler s. m. I den process, som härpå följde, dömdes
borgmästare, rådmän och flera af stadens borgare till olika straff, men synas sedan hafva blifvit
benådade.

Såsom hjälp vid byggnaden skänktes till staden virke från kronans skogar, teglet från de
nedbrända stenhusen vid Johannisborg samt från kungshusen vid Bråborg och Skenäs, detta
dock mest till de offentliga byggnaderna. Från dessa båda senare kom dock ej allt staden
till godo. Stor brist på byggnadsmaterial rådde, och prisen därpå stego, å kalk t. ex. från
6 daler kopparmynt per läst till 12 daler k.m. Det första offentliga hus, som
återuppfördes, var gamla prostgården. Rådhuset blef ej i ordning förr än 1734. År 1731 voro ännu
öfver 200 tomter obebyggda. Husen borde, vare sig de voro af timmer eller sten, täckas
med tegel eller torf och ej med bräder. Den, som ville uppföra stenhus, skulle därför
årligen i tre år erhålla 200 rdlr. Dessutom skulle de enligt beslut 1732 få hämta tegel och
annat material från Stegeborgs slott, sedan behofvet för kronans magasin blifvit fylldt.
Tornet på Stegeborg fick dock ej röras, utan skulle kvarstå »till ett monument». Egentligen

Bråborg

skulle vid torgen och de större gatorna endast stenhus uppföras, men detta iakttogs ej, utom
vid Rådstugutorget. De, som efter branden 1719 först uppförde stenhus med hjälp af
allmänna medel, voro enligt Hertz man: rådmännen Hayock och Mortensson, tullinspektören Eld
samt handelsmännen Claes Jancke (midt emot stadskyrkan), Lorentz Dahlgren, Lars Lindahl
(vid Stora gatan åt södra tullportssidan), Daniel Ekman (vid hörnet af Samtalstorget och
utmed Stora Stockholmsgatan), Johan Cardon (vid Saltängstorget), justitieborgmästaren
Ekbohm (vid farvägsgatan åt sjön gent emot messingsbruket), prosten Broocman (strax vid
Tyska kyrkan, afsedt för boktryckeri) m. fl. Trots alla försök att befordra byggandet af
stenhus voro ännu 1758 tegeltak ej synnerligen allmänna, utan man använde mest torftak.
Magistraten framhöll 1758 fördelen af att brandförsäkra husen i det uti Stockholm inrättade
brandförsäkringskontoret, men denna framställning var dock förgäfves, liksom ej heller det
af K. M:t 1763 fastställda förslaget till ett »Brandassecurance Contoir» i Norrköping ledde
till något resultat. Då landshöfdingen 1781 efterfrågade, om någon ordentlig
byggnadsordning fanns antagen, erhölls det svaret, att »öfver privata nybyggnader i staden har
politieborgmästaren jämte hvar och en rådman i dess anslagna kvarter behörig tillsyn, att de varda
ordentligen anlagda utan andras förfång och deformité för staden, men en viss byggnings

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>