Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL OCH INDUSTRI EFTER 1850
Vid midten af 1800-talet, och då oftare än förut större fartyg’ börja ankomma till
Norrköping, gjorde sig olägenheterna af farledens otillräckliga djup mera gällande; hittills hade
nämligen endast fartyg på 11 eller 11fots djupgående kunnat segla upp till staden, medan
båtar, som hade större djupgående måst delvis lossas eller lastas genom pråmar på 1 mils
afstånd från staden. Borgerskapets äldste läto då genom t. f. chefen för östra väg- och
vat-tenbyggnadsdistriktet, frih. Gustaf de Geer, verkställa en undersökning, hvilken fullbordades
sommaren 1850. Med hjälp af statsbidrag påbörjades sedan sommaren 1852 en
uppmudd-ring till 16 fots djup af segelleden från Norrköping ut till Lösingsskär i Brå viken. Arbetet
fullbordades under de Geers ledning 1855, och hade staden för detsammas utförande inköpt
ett ångmudderverk. Detta regleringsarbete gaf anledning att
tillsätta (1851) en särskild arbetsdirektion för farledens uppmuddring.
Bland dess medlemmar må nämnas grossh. /. Moselius, hvilken
med stort intresse och mycken energi i flera år ägnade sig åt
arbetet med hamnen och segelledens förbättrande samt
förvaltningen af dithörande medel. Den här omnämnda strömrensningen
blef inledning till ett under de följande åren ständigt pågående
arbete med segelledens vidmakthållande och förbättrande,
hvar-jämte ock stora och dyrbara kajbyggnader utfördes utmed
strömmen. Ar 1863 inrättades hamnstyrelsen, bestående af 5
perso-soner (1901 tillkommo ytterligare 2 st.), hvilken hade att taga
vård om hamnen, mudderverket och lyftkranarna samt allt hvad
till hamnen hörde; hamnstyrelsens förste ordf. var brukspatron W.
M. Ekelund. Det djup och den bredd, segelrännan erhöll genom
arbetena på 1850- och 1860-talen voro emellertid ej tillräckliga; större fartyg, t. ex. sådana,
som kommo med bomull från Amerika eller socker från Ostindien och Brasilien, fingo lossa
ute på Bråviken. Under 1870-talet fördjupades då farleden till 18 fot, och sedan på
1890-talet ett större ångmudderverk af järn anskaffats, började man upptaga större djup i farleden,
så att vid 1903 års slut största delen af segelleden hade ett djup af 6 meter vid
medelvattenstånd och en bredd af omkr. 40 å 50 meter. För den upptagna mudderns
utspridning å land uppsattes 1894 i den s. k. Gästgifvarehagen en mudderelevator. Af öfriga
nyanskaffningar för hamnens räkning må här nämnas det isbrytarefartyg, som 1903 inköptes
och genom hvilket en effektivare isbrytning kunde åstadkommas än den, som under några
föregående år af ett enskildt bolag prästerats.
Vi hafva i det föregående påpekat de olägenheter, som den långa och krokiga infarten
till Norrköping medförde för dess handel och sjöfart. Den gamla tanken att genom en
kanal räta och förkorta farleden framträder åter i midten af 1800-talet i samband med de
strömrensningsarbeten, som då påbörjades. Sedermera lät Norrköpings handelsförening
genom major E. Westerberg anställa undersökningar och inlämnade härom 1899 till
stadsfullmäktige en skrifvelse. Denna afsåg blott byggandet af en kanal, men tankar på en
omreglering af hela hamnen och ett fullständigt ordnande af hamnförhällandena enligt en af
sakkunnig uppgjord plan hade emellertid framkommit. Norrköpings stadsfullmäktige hade
1899 tillsatt en kommitté med uppdrag att åstadkomma en sådan, och denna kommitté
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
