Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att utsäljas »till prångs». Kungl. Majestät ville förunna dem däraf tredjeparten, medan det
öfriga skulle inlevereras till Kungl. Majestäts fogdar.
Hertig Johan, som innehade en stor del af Östergötland som län, förnyade 1609 de
privilegier, som hans fader utfärdat och tillstadde Linköpings köpmän allt fortfarande rätt att
drifva handel i landskapets stapelstäder, Söderköping och Norrköping, dock ej med
utlän-dingar. Sedan Gustaf II Adolf den 26 december 1619 gifvit sin märkliga stadga om
städernas administration, bekräftade han följande är Linköpings privilegier och visade 1630
staden sin ynnest genom att tillförsäkra den vissa jordar. Af drottning Kristinas förmyndare
bekom staden 1634 ett litet område med en tegellada, som legat under kronan. Konung
Karl XII visade sig staden mycket bevågen efter den härjande eldsvådan 1700; och från
Humlebek på Seland aflät han en skrifvelse till landshöfding D. Eldstjerna rörande
stadens uppbyggande. — Den 27 februari 1874 förunnade konung Oskar II stapelrättigheter
åt staden.
I hägnet af sina privilegier utvecklade staden sitt stilla lif. Genom en mångfald af stadgar
sökte Kungl. Majestät i äldre tid främja städernas välstånd. Bland hindren därför räknades länge
»landsköp» och de privilegierade klassernas växande intrång i städerna. Gustaf II Adolf
gjorde dock allt för att hindra personer, som ej ville såsom egentliga borgare söka burskap
där, att nedsätta sig i dem, men från Linköpings borgare höjdes mer än en gång klagan
öfver att personer ur nämnda klasser trängde sig till stadsjord, till men för staden. Såsom
säte för läns- och stiftsstyrelsen, gymnasium och skola hyste den alltid inom sig ett litet
antal ämbets- och tjänstemän, och långt innan skråväsendet upplöstes och de politiska
stånden afskaffades, företedde staden en blandning af olika samhällselement, som efterhand det
modärna kulturlifvet ytterligare förstorat.
Stadens styrelse och ledning skedde i äldre tid under samverkan med konungens fogde,
som residerade å kungsgården Stäng. Sedan den raserats och ämbetet upphört,
representerades statsmyndigheten af landshöfdingen, så snart detta ämbete blifvit inrättadt. Borgmästare
och råd hade närmast hand om stadens angelägenheter och funnos till redan under
medeltiden. Då städernas administration under Gustaf II Adolfs regering hunnit fullständigare
ordnas, tillkom de äldstes råd eller Borgerskapets äldste, hvilket demokratiska element
visserligen existerade förut, men nu mera reglerades. Beteckningen magistrat böljade nu ock
användas för stadens råd. Såväl borgmästarnes som rådmännens antal har under olika tider
något växlat. Under 1600-talet fanns det mer än en borgmästare, och man har ansett detta
vara beroende på att ämbetet gick i tur bland rådmännen, två och två per år. Äfven i
långt senare tid förekommo två borgmästare, i det att ordföranden i kämnersrätten plägade
hedras med titeln af borgmästare. Rådmännens antal har ock varit växlande. Ar 1682
omnämnas 7 rådmän i rådstufvurätten, på 1700-talet hör man i allmänhet omtalas allenast 6
rådmän, af dessa voro åtminstone mot seklets senare del tre icke lagfarna. Under
1800-talet omorganiserades magistraten. Ar 1864 medgaf K. Majestät, att rådmännen skulle vara
4 och alla litterata, men genom kungl. brefvet den 28 juni 1889 indrogos två lagfarna
råd-manstjänster, och i stället tillkommo två extra rådmän. Magistraten biträddes i äldre tid af
en stadsskrifvare; år 1781 och följande tid tjänstgjorde en af rådmännen såsom
magistrats-sekreterare, hvarförutom en stadsfogde och en stadsbokhållare redan dä stodo i stadens tjänst.
Efter 1889 biträdes magistraten af en lagfaren stadsnotarie.
Den lagstiftande myndigheten var i äldre tid fogden, borgmästaren och rådet; i viktigare
ärenden rörande kommunens ekonomi och politi tillspordes byamännen eller det burskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
