Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naderna, som varornas forsling per landsväg medförde, lindrades först, när
ångbåtsförbindel-serna blefvo lifligare och mera omfattande.
För persontrafiken mellan Linköping och länets viktigaste affärscentrum, Norrköping,
bereddes en afsevärd lättnad, när mot slutet af 1850-talet ett bolag bildade sig för att
underhålla daglig diligensfart mellan de begge städerna med fortsättning till Vadstena, således midt
öfver hela landskapet. På linjen Norrköping—Linköping var det efter dåtidens anspråk
bekväma fortskaffningsmedlet flitigt anlitadt, men icke så mellan den sistnämnda staden och
Vadstena. Betingelser för en lifligare persontrafik dit och därifrån saknades. Bolaget
upplöstes därför 1862, men en enskild person upptog diligensfarten mellan de begge förstnämnda
städerna och underhöll den någon tid, hvarförutom postdiligenser numera dagligen afgingo
och ankommo till Linköping från olika håll. Konkurrensen med dessa nödgade omsider
privatdiligensernas ägare att inställa dessas turer, sedan postverket de följande åren låtit sina
diligenser dagligen underhålla förbindelse mellan staden och Norrköping, liksom det ock
under vintermånaderna lät dem dagligen trafikera linjen Linköping—Skeninge och tre gånger
i veckan afgå till Vadstena, Motala, Vimmerby och Jönköping. Med östra stambanans
öppnande gjordes detta fortskaffningsmedel öfverflödigt.
Stadens legaliserade skjutsinrättning har numera naturligtvis icke samma betydelse för den
egentliga persontrafiken som förr. Ett par privata skjutsinrättningar finnas ock att tillgå,
hvarförutom ett icke ringa antal åkare besörja varutransporten inom staden och hafva däraf
sitt lefvebröd. Persontrafiken inom staden och dess omgifningar underlättas medels droskor
med hållplatser å ett par af stadens torg.
Sjökommunikationerna voro förr — som redan är sagdt — så godt som inga eller
åtminstone ytterst obetydliga. De vidgades en smula, när Göta kanal år 1825 öppnades för
segelfart mellan Vättern och Roxen och 1827 mellan sistnämnda sjö och Asplången, men
Konungens Befallningshafvande yttrade 1828 i sin ämbetsberättelse, att dittills hade kanalen
ej tillskyndat staden någon fördel. Att där dock funnos personer med blick för kanalens
stora betydelse för Linköping, framgår däraf, att man på enskild bekostnad började
upp-muddra Stångån mellan staden och Roxen och därvid aflägsna grund, som eljest skulle lägga
hinder i vägen för en framtida segelfart. I början af 1830-talet åtogo sig stadens borgare att
anlägga hamn vid Nykvarn ett stycke nedanför staden. En och annan båt böljade visa sig
där. Någon lastbrygga var dock icke ens utlagd, och vägen från staden till landningsplatsen
beskrifves såsom ytterst eländig. Ofverste Lagerheim, som tjänstgjort som byggmästare vid
Göta kanal, uppgjorde planen för den tillämnade hamnen och kostnadsförslaget därför, som
uppgick till 24,000 riksdaler. Med hjälp af ett årligt statsanslag af 1,080 riksdaler, som
skulle utgå 19 år, grep man sig an med verket, som i början af 1850-talet afslutades.
Af-ven sedan hela östgötalinjen af Göta kanal blifvit öppnad, dröjde det, innan den allmänna
rörelsen drog större fördel af den nya sam färdsleden. En ångbåtsförbindelse med
Stockholm kom dock tämligen snart till stånd, men den sjöfartsidkande allmänheten fäste så litet
uppmärksamhet vid den, att man ännu 1838 och följande år genom offentliga kungörelser
riktade dess blick på kanalens tillvaro och den nytta den ansågs kunna medföra. Först
1841 försökte några strömmingsbåtar från skärgården att med begagnande af kanalen taga
sig fram till Linköping. Farleden mellan staden och Stångåns utlopp i Roxen lade ock rätt
svåra hinder i vägen för navigationen. An gjorde under denna sträcka många och skarpa
krökningar, hvarför det ej sällan inträffade, att ångbåtarna, som passerade den, fastnade i
krökarna. Därför uppgjordes i medio af 1840 en plan att räta farleden. Med hjälp af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
