Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sättet för disciplinens upprätthållande var
tämligen primitiv. Lärlingen var i bokstavlig
mening allas strykpojke. Det gick så långt, att
man i 1669 och 1720 års allmänna skråordningar
nödgades uttryckligen föreskriva, att »ingen
mästare, mindre hans gesäller, må uti
dryckenskap eller eljest av blotta ondska slå och
oskäligen hantera någon läropojke». Bland vuxna
arbetskamrater aktades lärlingarna icke högt.
Därom vittna de öknamn, som användes mot
dem inom de olika yrkena. En rättskaffens
gesäll fick inte umgås med en lärling utanför
verkstaden eller fördriva fritiden i hans
sällskap på gesällkammaren. Den, som nedlät sig
därtill, ställdes till ansvar inför gesällskapet
och bötfälldes. Så sent som år 1836 dömdes en
medlem av skomakaregesällskapet i Stockholm
att böta 1 riksdaler och 24 skillingar för
»kortspel på verkstaden med lärgossar».
Den stränga ordningen härvidlag torde ha
upprätthållits icke minst av omtanke om
lärlingarnas egen välfärd. En bestämmelse i 1720
års allmänna skråordning om förbud för
gesällerna att »locka drängar och pojkar med sig
uti krogar och olovliga samkvämen», tyder
därpå. Man såg å andra sidan mycket noga till,
att lärlingarna icke togo sig fasoner, som icke
överensstämde med deras blygsamma sociala
ställning. Det gick icke för sig, att en lärling
använde tobak i en eller annan form eller
skrudade sig så som det endast anstod den, som
hade kommit upp på den sociala rangskalan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
