Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dylika förseelser beivrades skoningslöst och
kunde t. o. m. åberopas, när lärlingen omsider
skulle upptagas i gesällskapet. År 1724 fick
sålunda en målaregesäll böta en halv karolin till
gesällskapet för det han under lärotiden burit
en — galonerad hatt. En kollega till honom
dömdes att böta 6 daler kopparmynt för det
han hade använt spatserkäpp, och en annan
målaregesäll blev nödsakad att avstå 3 daler
till de fattiga såsom straff för det han hade
brukat manschetter och pung i håret, innan han
blivit utskriven från läran.
Den utlärde vuxne arbetaren befann sig, trots
att han åtnjöt betydligt större anseende än
lärlingen, på en allt annat än avundsvärd social
nivå. En bestämmelse i 1474 års skomakareskrå
låter oss förstå, att den tidens
skomakaregesäller, som visst icke tillhörde de mest
ringaktades skara, inte värderades synnerligen högt —
icke ens inom det yrke, som de utövade. På
tal om mästareämbetets sammanträden och
dryckesgillen hette det nämligen, att
ämbetsbröderna fingo inbjuda vuxna familjemedlemmar
och andra gäster men absolut inga
skomakaregesäller. Dessa jämställdes med »beryktade
kvinnor» och »sådan som ej är ett gott gille
värd». Inom vissa yrken fingo visserligen
gesällerna tillhöra ämbetena, men deras ställning
inom dem torde ofta inte ha varit nämnvärt
bättre än skomakaregesällernas. Det var först
sedan gesällerna hade lyckats tilltvinga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
