Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i lådan och 3 mark till de fattige». I 1720 års
skråordning skärptes bötesstraffet till 10 daler
silvermynt till ämbetet, medan tributen till de
fattiga alltjämt skulle utgå med 3 mark.
Städs-lan för halv- eller helår kom efter hand ur
bruk. Under 1700-talet och fram till tiden för
skråväsendets avskaffande år 1846 torde
gesällerna i allmänhet ha anställts pr 14 dagar. Det
var i varje fall sed, att en vandrande gesäll,
som erhållit arbete hos en mästare, icke fick
fortsätta vandringen förrän två veckor förflutit
i mästarens tjänst. Redan i hattmakarnas
skråordning från 1622 förekom följande
bestämmelse: »En mästersven skall hålla fjorton dagar
ut hos en mästare, sedan må han alla
söndagar orlov begära och mästaren honom sin
tjänst uppsäga».
Över arbetsvillkoren ägde gesällerna, även
sedan de organiserat sig, praktiskt taget intet
inflytande. Försök till kollektivt uppträdande i
lönepolitiskt syfte betraktades som uppror och
otillbörligt ingripande i mästarnas »naturliga
rättigheter». I vårt land torde ytterst få fall
ha förekommit, som givit vid handen, att
gesällskapen befattat sig med dylika
angelägenheter. Skråordningarna tilläto det icke, och
mästarna visste att med myndigheternas
bistånd upprätthålla det husbondevälde, som man
hade tillerkänt dem. Mästareämbetena hade
t. o. m. sörjt för att detta blivit fastslaget i
gesällskapens artiklar eller stadgar. I de ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
