Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiklar, som på sin tid stadfästes för Ogifta
skomakaregesällskapet i Stockholm, förekom en
så lydande bestämmelse: »Till det tjugusjätte,
det skall ock ingen mästersven göra något
uppseende eller något uppror emot sin mästare
om arbetslön eller vad det helst vara kan,
vilken sådant gör och man viss kunskap därom
haver, skall han med sina medhjälpare bliva
förvisad till åldermannen och de äldste».
Däremot hade mästarna uttryckligen medgivits rätt
att kollektivt reglera arbetsvillkoren. Det hette
sålunda i 1669 års allmänna skråordning: »Ingen
ämbetsmästare give sin gesäll mer uti
veckolön än som av ämbetet med borgmästares och
råds vetskap slutit är, vid bot av 3 daler
silvermynt i lådan och 1 daler till de fattige, och
gesällen som mera tager halve bot mindre».
Dock ägde mästaren, »välförståendes i de
ämbeten som det härtill varit övligt», att med
gesällen överenskomma om betalning pr styck,
eller som man numera brukar säga på ackord.
1720 års allmänna skråordning gav emellertid
den enskilde mästaren fria händer även i fråga
om tidlönens bestämmande, ty där föreskrevs
följande: »Angående gesällernas dag eller
veckolön samt kost stånde var och en mästare fritt
med gesällerna därom att överenskomma och
tinga det bästa han kan och gitter».
Lönen utgjordes dels av kost och logi hos
mästaren och dels av vissa kontanter. I fråga
om den kontanta lönens storlek lämnas
visserligen en del upplysningar i gamla handlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
