Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning att tro det, ty de inom yrkena gällande
bruken och sedvänjorna voro i viss mån
internationella. De invigningsceremonier, som
forekommo inom t. ex. snickareyrket, användes I
varje fall såväl i t. ex. Tyskland och Danmark
som i vårt eget land. Dessa ceremonier
kallades behyvling. På tal om vandrande,
arbetssökande gesäller heter det i snickaregesällernas
artiklar från år 1662, att de skulle tillfrågas om
de hade »förskänkt sitt namn», och om så icke
var förhållandet skulle de icke anvisas arbete
med mindre de lovade att »på första förfrågan
sig behövla låta».
Pseudonymen Onkel Adam (C. A.
Wetter-bergh) låter oss i en av sina »genremålningar»
från 1840-talet få en inblick i livet inom ett
svenskt snickaregesällskap vid tiden omedelbart
före skråväsendets avskaffande. Först få vi stifta
bekantskap med en lärling, som står i
beredskap att bliva upptagen i vällovliga
snickareämbetet, d. v. s. låta sitt namn inskrivas i
ämbetets lärlingsmatrikel. Pojken var den dagen
ovanligt rödkindad, och hans anlete sken som
en blankskurad kopparflaska. Denna hyns
egendomliga beskaffenhet härrörde sig — berättar
Onkel Adam — från en såptvätt, som kamraterna
på verkstaden låtit övergå pojkens ansikte. De
hade velat »skura bort bondfysionomien». På
vägen till mästareämbetets sammankomst
befann sig lärlingen i tvenne nyvordna gesällers
sällskap. De hade fyra år tidigare undergått
samma procedur som han, och nu väntade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
