Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så med ett slags kortspel. Ursprungligen
figurerade vid dylika tillfällen en person som
harle-kin eller pajas.
Över behyvlingsceremonierna vilade, som vi
finna, en sällsam komik. Men de saknade
ingalunda en allvarlig mening. Gesällskapet togo
dem i varje fall icke enbart från den
humoristiska sidan. För dem hade behyvlingen en
praktisk betydelse. Man ansåg helt enkelt, att den
gesäll, som icke låtit sig behyvlas, var en
mindervärdig yrkesbröder. Detta var särskilt fallet
i Tyskland. Eftersom förbindelserna mellan de
tyska gesällskapen och motsvarande
sammanslutningar i Skandinavien voro mycket livliga,
visade det sig nödvändigt, att t. ex. de danska
och, vi ha anledning förmoda, även de svenska
gesällskapen vårdade sig om att upprätthålla
inom respektive yrken gällande bruk och
sedvänjor. När myndigheterna i Danmark år 1682
in-grepo för att avskaffa »det främmande
herraväldet» över det danska hantverket och utfärdade
en förordning, vari behyvlingen förbjöds,
framkallade detta allvarliga bekymmer bland såväl
mästarna som gesällerna. Det dröjde ej heller
länge förrän höga vederbörande funno sig
nödsakade att återskänka Köpenhamns
snickarege-sällskap rätten att företaga behyvling. Saken
var nämligen den, att främmande gesäller drogo
sig för att söka arbete i de städer, där
behyvlingen var avskaffad. Och de danska
obehyv-lade gesällerna »blevo överallt föraktade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
