Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhånade, varför de trots förbudet reste till
Malmö, Hamburg, Rostock eller Lubeck för att
låta sig ståndsmässigt behandlas». Behyvlingen
borde därför lika gärna få ske i Köpenhamn,
vilket också myndigheterna slutligen medgåvo.
Efter hand fingo även snickaregesällskapen i en
del danska landsortsstäder behyvlingsrätt.
I en beskrivning över skråväsendet i
Helsingör lämnas en del intressanta upplysningar
om behyvlingens betydelse. Det berättas där,
att Helsingörs snickareämbetes ålderman år
1694 begav sig till Stralsund för att inköpa nya
skråartiklar i syfte att göra det möjligt för inom
snickareämbetet i staden utlärda ynglingar att
»bliva behyvlade och gjorda till ärliga gesäller,
så att de kunde bliva aktade och befordrade
på vilken plats och vilket ställe de än måtte
komma». De helsingörska snickaregesällerna
hade nämligen vägrats arbete, när de besökte
tyska städer, därför att de icke undergått
be-hyvling på övligt sätt. Men ämbetet i Helsingör
erhöll de åtrådda artiklarna endast på villkor,
att det icke skulle låta andra ämbeten få del
av dem utan stralsundsämbetets samtycke. När
därför några gesäller i Hälsingborg en tid
därefter togo sig före att tillämpa dessa artiklars
straffbestämmelser och i enlighet med dem
verkställde behyvling, uppstod tvist mellan det
helsingörska och det hälsingborgska ämbetet. Det
förstnämnda klagade hos snickareämbetet i
Köpenhamn och Malmö över, att man i Helsingör
»hade gjort Gewohnheit av den Gebrauch», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
