Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förälskad apa, på din herres fru och ej heller
på hans döttrar. Du skall icke genom skvaller
och lömskt förtal söka hetsa herrskap och
gesäller mot varandra, ej heller gesällerna mot
varandra inbördes. Du måste därför betvinga din
mun, ty ett löst förfluget ord kan ofta komma
mycken olycka åstad». Ynglingen uppmanades
vidare att göra ett gott arbete, söka redligt
sällskap, gå flitigt i kyrkan och alltid hålla sig
till det rätta och förfäkta sanningen.
Därpå begärde läromästaren att få veta,
vilket tänkespråk vittnena ämnade giva den nye
gesällen. Då han erhållit upplysning därom, tog
han en krans av rosmarin eller lager och satte
den på gesällens huvud och yttrade: »Härmed
konfirmerar och inviger jag dig, N. N., i
härvarande höglärda boktryckerisällskaps namn till
en ärlig gesäll. Din symbol eller ditt
tänkespråk är» etc. Vittnena och övriga närvarande
tryckte ynglingens hand och önskade honom
lycka. Invigningsceremonierna avslutades med
ett tal av Epilogus.
Särskilt i slutet av skråtiden förekom det
ganska ofta, att utlärlingarna inom detta yrke drogo
sig för att låta sig postuleras. De nödgades i
så fall finna sig i att bliva behandlade som
»cor-nutar». Fingo de arbete, måste de betala s. k.
cornutpengar till de postulerade. Pengarna
användes för inköp av öl, brännvin och tobak.
Vidare måste »cornuten» bjuda på öl, när någon
vandrande gesäll besökte tryckeriet. Till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
