Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERS 13
ej blott vår ungdoms latin, ungdomen själv gått
sin väg.
Nu stå vi mitt i den sluskiga, ruskiga fvrtiårsåldern;
alla vi ha, kan jag tro, upplevat litet av vart;
"hittzige, kittzlige, modige, frodige kåte madusor"
(för att citera en skald) stundom ha korsat vår
väg;
snart kommer nu den tid, då med suckan vi vakta
på våra
söners och döttrars dygd — må det gå bättre med
den!
Sen bär diet utför med fart, tills vi alla mötas i
himlen —
den, som föraktar musik, går till en annan lokal.
En gång i forntiden fanns en vis filosof, Aristippos;
läran han lärde var den: Livet bör älskas, men ock
Döden ej mindre än Livet, ty bägge äro Naturens
vänliga gåvor åt oss, jordens och böljornas barn.
Skål, kamrater, för allt vad diet ljuvliga livet oss
skänkte,
skål för de helvetskval, varmed det stundom oss
slog!
Allt blir till ett i den stora, den väldiga
livssymfonien,
Dagen längtar till Natt — Natten föder en Dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
