Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
HJALMAR SÖDERBERG
Asta, som egentligen icke är lians syster, och för
vilken han också i grunden hyser andra känslor än
en brors, har med åren blivit honom en dyrbar, ja
oumbärlig väninna. Detta förhållande har icke
undgått Rita, som också är särdeles ivrig att gifta bort
sm svägerska med en i alla hänseenden respektabel
man. Men Allmers har betänkligheter, och han ger
dessa betänkligheter en form, som icke skulle kunna
ha någon annan upphovsman än han: "Du måste
tänka på, att jag har ansvar för Asta. För hennes
livs lycka." — Byggmästar Solness fann sitt
lifsverk icke vara fem öre värt. Alfred Allmers är
icke heller han helt och hållet främmande för alla
tvivel på sin kallelse; men han förstår alltid att i
s:sta minuten rädda sig över på ny mark. Medan
han långa nätter igenom skrev på det som skulle
bliva hans lifsverk, den stora boken om Ansvaret,
hade han oftare och oftare en känsla av att han
"försummade sina bästa krafter", att han "slösade
bort sin tid". Självtvivlet hade anfrätt honom. Vad
är att göra? Han skaffar sig ett nytt lifsmål. Utan
att tveka ger han sin sterilitet namn av frivillighet
och kallar den försakelse. Han bestämmer sig för
att försaka sitt lifsverk, boken om ansvaret. För
Flyolfs skull, för att av lille Eyolf, krymplingen,
göra "den fullfärdige i släkten", försakar han det
arbete, som under långa nätter blivit honom så
kärt. . . "Men käraste Alfred", invänder Rita
fogligt, "kan du då inte arbeta både för dig själv
och för Eyolf?" — "Nej, det kan jag inte.
Omöj-ligt! Jag kan inte dela mig själv här!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
